Denna önskeinläggsrubrik kommer från min mor: Hur gör du som chef för att få personalens öra? lyder den poetiskt.
För det första så är det ju inte alltid man får några öron - ibland måste man vidarebefordra information och beslut tagna av andra, helt enkelt, och man kan nästan se folk dra öronen åt sej. Men det allra bästa är att först lyssna själv - inte bara på vad männsikor säger, utan på vad som sägs, och vad som inte sägs och vad som anas. Och att vara så rättvis som möjligt. Det inger förtroende som är nödvändigt som en första bas för allt kommande, både beröm, samarbete och konflikter, tillsammans med respekt.
Sen är humor oerhört viktigt. Och att vara genuint intresserad av andra människor. Ärlighet och öppenhet. Då vågar folk prata med en om det som verkligen är pudelns kärna.
En sak som jag ofta försöker komma ihåg, och som jag försöker ta mej tid till, är att tänka igenom samtal innan jag genomför dem, om både positiva och negativa saker. Lättast är det att i huvudet byta platser på rollerna och besvara frågan - hur skulle jag känna mej om min chef sa såhär till mej?
Ungefär så, tänker jag. Sen är jag förvisso oerhört envis också, och bestämd, det får jag höra. Fast ganska ofta är jag i hemlighet glad för den egenskapen.
7 kommentarer:
Anna, du verkar vara en riktigt bra chef! På jobbet diskuterar vi ofta hur en chef ska vara. Förutom det du skriver här är det att en chef ska delegera och inte lägga sig i detaljerna men peka ut riktningen.
Det där med humor: Är det inte svårt att vara "rolig" på ett annat språk än sitt modersmål?
Undrar Maggan
Oerhört klokt alltsammans, undrar ibland hur jag kunnat få en dotter med all denna klokskap, allt kan inte komma från mig;-) och far din är inte direkt nån mästare på relationer, men nu tror jag igen det är en mix av gener från den uppländska myllan och mormor, hon hanterade väldigt mycket i sitt liv också. Har också arbetat mycket med din modell men jag var inte alls så mogen i din ålder och att leda dubbelt så gamla tyckte jag var svårt, jag vek mig då och gjorde deras jobb också så de inte skulle bli sura;-) och då tog de en bit till och en bit till, idag vet jag bättre;-)
Mamma: Jag har inga som helst problem med om folk är sura på mej, det är ett ganska bra personlighetsdrag eftersom man ofta får skit från alla möjliga och omöjliga håll :) Det finns folk som ALLTID är sura vad man än gör. Sånna männsikor kan äta upp en, ju mer man ger ju mer tar de. Folk som är sura någon enstaka gång när det kanske finns anledning till det kan man ju ofta diskutera med och ibland är det ju möjligt att chefen också gör fel :) Men gnäll rinner av mej bara.
Maggan: jag hoppas att det är sant! :) Ja, det är jobbigt med chefer som har för stort kontrollbehov och ska lägga sej i sånt som inte behövs, men det händer nog alla ibland.
Din andra fråga är intressant men jag har aldrig upplevt just den biten som svår, för humor är ju så mycket, även minspel och kroppsspråk. När jag var mindre van vid engelska tyckte jag det var mycket svårare att t ex gå till frissan och babbla informellt på engelska, formell engelska och akademisk engelska är ju vad de flesta tränar på. Slang och sånt, och att låta lite ledig, det tyckte jag var svårt men ett och annat skämt fick jag in från början :)
Du verkar vara en superbra chef! Och jag suger åt mig alla tips :) Jag vill ju bli chef en dag kanske och då är det bra att ha lite tips från coachen liksom. Och eventuellt har jag kanske, maybe nåt erbjudande från min rektor till hösten. Han är så vag bara...men nåt blir det nog så småningom :)
Trillingnöten: Vad roligt! Det är himla bra att han nån man litar på på arbetsplatsen som är i ungefär samma roll som man kan fråga om råd, särskilt när man är ny, det har jag för det mesta haft och det är oumbärligt. Hoppas du snart får veta vad det blir!
Ja det är viktigt att man har en förtrogen, räcker med en bara det är en med stor kvalitet. Och det behöver alla ha egentligen vilken roll man än har. Frågade en gång när jag just kommit till Stockholm hur den chefen kunde hantera, ja miljonen frågor och problem på ett jättelaboratorium, gillade henne för hon var reko med allt vad det ordet innebär, hon hade ett gäng "väninnor" runt sig på luncher m m och de var besvikna för aldrig yppades ett ord av allt hon visste och om aktuella problem, hon sa att mannen hemma som hade eget företag, han var hennes förtrogne, någon annan litade hon inte på.
Och det är bra det där att inte bry sig om att folk blir sura, som sagt, det är en del alltid;-) och blir ofta mindre om de möter lite motstånd och att man är rättvis, alltså ställer samma krav på dem.
Och humor är en överlevnadsfråga;-)
Skicka en kommentar