lördag 9 juli 2011

Önskerubrik 2

Hur är din önskeman? frågar min mor lite humoristiskt.

En ganska svår fråga faktiskt. Någon som kompletterar mej själv, egentligen. Någon som inte är för lik mej, och som låter mej vara som jag är. Det finns en del i det manliga släktet som har försökt ändra på mej, och se det går inte alls. Sen behöver man ju ha någorlunda likartade intressen. Jag skulle inte klara av att vara ihop med nån skogsmulle eller racerförare eller så.

När jag träffade min man var det första jag lade märke till när jag lyssnade på en konversation mellan honom och en av mina vänner, att han nämnde ordet 'linguistics'. 'I am a language man', sa han. Jag minns hur jag verkligen lystrade till och tänkte att det där är nåt man inte hör särskilt ofta. Än så länge hade jag bara sett ryggtavlan av min man, så jag sa nånting för att få honom att vända sej om och då såg jag hans vackra gröna ögon. Sen så behövde jag inte mer. Det här var nånting speciellt, det kände jag direkt. Ögon är viktigt, det säger ju alla, men det stämmer tycker jag. Man kan läsa ut mycket från en människas blick. Maken säger att det första han lade märke till hos mej var mitt leende, som hos honom alstrade en plötslig förnimmelse av hundraprocentig trygghet, omedelbart kände han så (detta berättar han först nu, när han sitter i soffan och undrar vad jag skriver om). Och så minns han i detalj vad jag hade på mej.

På en av våra första dejter bad han att få läsa min uppsats om Virginia Wolf och förstod precis vad jag menade med den. Sånt är också viktigt hos en önskeman, att man kan komunicera och nå fram till varandra.

Och sen håller jag med Björn Ranelid på en enda punkt, och det är att man ska anstränga sej för att vara vackra för varandra. Det vill jag gärna att önskemannen gör.

Allra viktigast med önskemannen, eller kanske med vänner överhuvudtaget, är att man är stolt över sina egenheter på något sätt, sin särart, det som är speciellt. Alla människor är ju speciella, men de som vågar visa precis hur de är utan några roller och jargonger, de får mej intresserade. Det visar på en slags mognad som är tilltalande.

5 kommentarer:

Elisabet. sa...

Intressant läsning!

Undrar just hur han ser ut, den grönögde ,-)

Steel City Anna sa...

Han är himla snygg ;)

Trillingnöten sa...

Underbart :) Blir nästan lite kär jag med :p hahaha...på skoj alltså. Ni verkar vara så där perfekta för varandra. Som på film! :)

Steel City Anna sa...

Haha :) Härligt att man kan sprida lite romantik! :)

Monica sa...

Intressant du skriver och lite nytt för mig med, och Elisabet, jag kan intyga att han är en snygging;-)