lördag 23 juli 2011

Den vidgande virveln

Ibland är ondskan på närmare håll än vanligt. Men någonstans på jorden är den alltid närvarande. Sådant tänker jag på, när reaktionen på det som hänt i Sveriges grannland är så enorm jämfört med när samma sak händer på så många andra ställen, längre bort. Men sånna är vi. Jag tänker på första versen i en dikt av W. B. Yeats och har svårt att komma till ro och sova. Jag ser framför mej en virvel som vidgar sej och drar med sej allt mer i sin väg. Kanske stillar den sej. Någon gång måste väl även en virvel sluta snurra.


Turning and turning in the widening gyre
The falcon cannot hear the falconer;
Things fall apart; the centre cannot hold;
Mere anarchy is loosed upon the world,
The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere
The ceremony of innocence is drowned;
The best lack all conviction, while the worst
Are full of passionate intensity.
 
W. B. Yeats (The Second Coming) 

5 kommentarer:

Monica sa...

Tänkte i de banorna ikväll, någon säger ohyggligt, en annan onödigt, det är också onödigt att 4000 barn dör varje dag på grund av vattenbrist eller att någon överhuvudtaget svälter, i denna värld så utvecklad och rik på resurser, orättvisorna är så stora och grymma.

Steel City Anna sa...

I England pratar de om 'the lost innocence of Norway' som härifrån ses som ett naivt land med låg säkerhet, och analyserar att detta kommer förändra norrmännen som Sverige förändrades efter Palme-mordet. En grundläggande trygghet som försvinner och som det kanske fanns lite mer av i Norge än i många andra länder, tror BBC.

Monica sa...

Ja det stämmer tror jag och folk blir mer vaksamma, intoleranta kanhända när det är svårare att känna tillit. Verkar som det var en ensam galning till allt detta.

Trillingnöten sa...

Jag tänker samma sak. När terrordåden hände i NY var det stort ståhej för att oskyldiga dog. MEN vem brydde sig om de tusentals oskyldigt döda i kriget som Bush startade i Afghanistan och Irak? Samtidigt är det så nära nu. Det är lättare att relatera till...

Steel City Anna sa...

Och på sätt och vis hör alltsammans ihop. Och ju mer rädda och avskärmade vi blir ju konstigare och farligare blir världen. Det är verkligen en eskalerande spiral precis som Yeats skrev i dikten, som skrevs för så många år sen.