Sunday, 31 July 2016

Vad är priset för ett hjärta av sten?

Too long a sacrifice
Can make a stone of the heart.

Så skrev W B Yeats i dikten Easter, 1916. Nu hundra år senare är det mycket som påminner om denna våldsamma och mörka tid, både när det gäller Irland och resten av Europa, världen.

Det är den alla skönaste av sommarmånader men varje dag vaknar man upp till en oro. 
Jag tror att alla gör det. I länder där det högst påtagligt är krig och i länder där media och 
politiker allt oftare rapporterar att det är krig, men det är otydligt vart exakt, när och mot vem, framförallt är det stor förvirring vad man ska göra åt kriget. Vi ska reagera med sympati och kärlek heter det ibland, och ibland ska vi stänga våra gränser och rusta oss, 
kanske ska vi på något sätt göra detta samtidigt, vilket är omöjligt. 

Hur motverkar man fundamentalism och ofrihet utan att bli fundamentalistisk och ofri själv? läser jag i ett kommentarsfält om en artikel om terror. Med andra ord, hur motverkar man ondska utan att bli ond själv?

Jag läser en artikel på en kultursida där skribenten slänger ur sej, liksom i förbifarten, att vi nu står inför en avgrund. Det händer ganska ofta att den typen av apokalyptiska beskrivningar av samtiden smyger sej in i artiklar som egentligen handlar om någonting annat. Står vi verkligen inför en avgrund? Och om vi gör det, hur ser den ut? Kan vi göra någonting annat än att titta ner i den? Ska vi bygga en bro eller varsamt klättra ner eller bara blunda och hoppa? Vilka är vi och vilka är avgrunden?

Media har ett ansvar att inte sprida rädsla och paranoia, inte heller att försköna och släta över, utan att rapportera fakta. Vi har ett ansvar att inte falla för den krigets retorik som ingenting gott kommer ifrån. Redan i Bibeln så står det (Luk 21) att "När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen". Det är ett råd så gott som något, i denna förvirrade, underliga tid.

A terrible beauty is born, är refrängen i Easter, 1916 - en fruktansvärd skönhet är född. Skönheten i frihet, jämlikhet, syster- och broderskap, som så ofta genom historien betalats med ett sådant fruktansvärt pris och oåterkalleliga förändringar. Fred varar dessutom sällan länge, och är det någon som drar lärdom av vår historia så är det ändå många som glömt. Vilken värld skapades efter andra världskriget, som all den död var värd? Och är det den världen som står inför en avgrund? Jag skulle önska att fler tidningar och politiker skrev om det. Accepterade läget och byggde en bro.

Saturday, 30 July 2016

Revelation

Jag tror nog det här är den finaste, och roligaste skulptur, om man nu kan kalla den så, som jag vet! Revelation heter den, gjord av Angela Conner. Den öppnas och stängs, öppnas och stängs, och pumpar och släpper ut vatten. Gjord av guld och stål bland annat. Det finns mycket att fundera på när man ser den - en blomma som slår ut, ett hjärta av guld innanför ett grått skal, livet som pågår och fortsätter, vattnets kraft, hemligheter ...







Friday, 29 July 2016

Calton Lees

En fin vandring från Chatsworth mot Calton Lees och Beeley. Här kan man se hur jag gick. Och här kan man jämföra med hur det såg ut i våras.







Lite läskigt att titta ner där från bron! Så låg mur.





Thursday, 28 July 2016

En blå bro

Så söt där i den grönskande dalen, den lilla blåa bron! En liten detalj i den gigantiska trädgård som är Chatsworth Garden.





Wednesday, 27 July 2016

Bert, bröllopsdag och en bra bok

Idag kom en härlig sommardag igen efter en lite mulen och svalare dag igår. Jag tog en kvällspromenad till parken, köpte en glass och satt där i ett par timmar och läste boken Britt-Marie var här. En perfekt bok för lite lata julihjärnor, lagom lättläst, lagom tänkvärd och stundom väldigt rolig. Jag lyssnade också på sommarpratet med Bert som jag tyckte var intressant innehållsmässigt även om han var rätt stapplig och läste innantill.



I parken var det fullt med folk. Det är sådan skillnad nu på sommaren, andra årstider kan jag gå här nästan ensam. Nu är det massor av joggare, grillare och utegymmet användes flitigt av gammal som ung!


I måndags firade vi nioårig bröllopsdag. Jag hade glömt bort det och nästan tänkt ta ett nattpass, som tur var behövdes inte det och vi kunde ha en fin kväll hemma. Maken önskade sej en saftig stek med sås och potatis, en traditionell karl på det viset, så då fick han det, vi äter rött kött så himla sällan och det var gott.



När jag ändå avvikit från min gröna hälsosamma bana unnade jag mej en friterad korv med pommes frites, salt och vinäger på väg hem från jobbet igår. Himmelskt.

Alldeles nyss fick jag också en riktigt god nyhet, nämligen ett datum för de nya Gilmore Girls-avsnitten! 25 november kommer det. Ser så fram emot det!



Chatsworths pioner


Många gånger har jag missat just den här tiden när pionerna på Chatsworth slår ut. Jag har kommit både för tidigt och försent. Men denna gång hann jag se dem i all sin fulla prakt. De är så vackra att jag har svårt att ta in det, särskilt i denna mängd och alla dessa olika sorter, den ena vackrare än den andra. Titta får ni se! Vilken tycker ni är allra finast?

Evening World.

Anna Pavlova.
Dr Alexander Fleming.
Bowl of beauty.


Knopparna är också hur vackra som helst ...
Arabian Prince.




Lord Kitchener
Crimson Glory


Kelway's Majestic.
Shirley Temple

Lord Kitchener igen, lätt bedagad.
Chiffon Clouds
Och en härlig samling med dem allihop kommer här!