Tuesday, 31 January 2017

Början på året

Som alltid är jag glad att den här trista sega månaden är över. Det är dessutom så mycket oro inför framtiden med tanke på både Brexit och situationen i Europa i stort med tre stora val som väntar (Nederländerna, Frankrike och Tyskland) samt valet nästa år i Sverige som börjar kännas som ett riktigt ödesval. Allt detta sker dessutom innan Brexit. Det är inte alls en tid att göra några stora förändringar i livet egentligen men vi pratar förstås om det ändå, och kommer inte helt överens. Jag känner för ett lugnare liv med mindre jobb och mer trygghet. Hur det ska gå till vet jag inte riktigt ännu, men det kanske kommer.

Jag betraktar min katt som i sin tur spanar ut genom fönstret på en annan katt som spanar på henne. Hon är ofta så näpen med stora runda ögon men här ser hon ut som en riktig panter. Bevakar sitt revir. Det känns som det är just det regeringarna i många länder ägnar sej åt nu och det tar så mycket fokus från annat. Vi delar ju trots allt på en enda planet.

Monday, 30 January 2017

Att tala med hundar

Att prata med katter känns ganska naturligt för mej, även bondgårdsdjur i största allmänhet, man hälsar på dem och föser dem åt olika håll och kommunikationen är inget man funderar över direkt. Katter glor på en på det där överlägsna sättet och nästan alltid handlar det ju om något som katten vill ha, den är ointresserad av vad du vill. Du ska öppna dörren, ge den mat, rengöra kattlådan, klia den på hakan ... Instinktivt så vill man liksom göra katten nöjd. Deras jamanden är ganska tydliga trots allt, jo det tycker jag faktiskt. Och mitt i konversationen kan de få nog och lägga sej upp och ner och somna med svansen i ansiktet.

Hundar däremot är helt annorlunda. Jag skulle gärna vilja ha en hund en dag men något som tar emot är detta med att man måste tala med dem. Folk verkar göra det utan några som helst pinsamhetskänslor, de går hela promenader och pratar med sina hundar, ställer frågor till dem, kommandon hit och dit och hundarna tittar dem i ögonen och ser ut som att de är beredda att göra vad som helst, så att matte och husse ska bli glada. Jag känner mej sällan så dum som när jag pratar med en hund, och jag gör det titt som tätt med min väns hund när jag passar den.

Första gången skulle jag släppa ut hunden i trädgården så att hon kunde bajsa. Jag öppnade dörren och hunden låg på rygg framför mej, sprattlande med benen, gläfste och gjorde ynkande ljud, hoppade upp och slickade mej i ansiktet, snurrade runt i cirklar, ner på rygg igen, räckte fin tas helt plötsligt, skuttade rätt upp i taket, allt detta i oändlighet.

Katterna som också bor där satte sej bara framför skåpet med mat och väntade med någon slags hånfull uppsyn när de betraktade hunden. Jag ringde till min vän och sa att hunden går inte ut fast jag har öppnat dörren och pekat utåt trädgården. Du måste prata med henne, sa hon då. Säg "go poo!" och "go garden!". Jag sa just detta med saklig och bestämd men vänlig stämma tyckte jag. Hunden tittar på mej. Slickar mej på näsan. Jag säger "go poo" på alla möjliga sätt och vis. Inget händer. Jag ringer min vän igen. Ibland kan det hjälpa om man viskar, säger hon. Jag tänker att nu retas hon med mej bara. Men jag viskar ändå, så glättigt jag kan, "go poo!" och så hundens namn. Och då, faktiskt, så springar hon ut, bajsar snabbt, och kommer in helt glädjestrålande, samma procedur igen med magvisande, bensprattlande och piruetter. Jaha, men vad duktig du är då, säger jag till hunden och jag vet liksom inte om detta är lämpligt? Hunden tittar på mej med stora bruna ögon och ser så snäll ut.

Vad förstår egentligen hunden av vad jag säger? Det är väldigt underligt detta att ha en konversation med ett djur som verkar intresserad av det man säger. Är det verkligen inom gränserna för det normala? Man kanske vänjer sej? Är det bara jag som blir självmedveten och känner mej fånig när jag pratar med hundar?

Jag tänker mej att det går lättare att prata med katter och andra djur för att det är mer som att bara gå runt och prata för sej själv eftersom de inte bryr sej om vad man säger. En hund svarar liksom. Jag tänker mej att hälsar man på en hund så tänker den hej!hej!hej!åh vad roligt! medan en katt mer jaha? Har du mat? Men själva grejen att gå runt och samtala med ett djur är väl ändå lite knäpp? Det verkar ju ändå vara mest hundägare som kommer undan med det. Blir man så bara, automatiskt? Jag känner också att jag inte skulle vilja bli en Görel ...



Sunday, 29 January 2017

The Botanical Gardens i januari

Läget just nu, med våren. Ganska hoppfullt faktiskt! Massa knoppar överallt.

Vi ska bli påskliljor!

Skulle tippa på att kamelian slår ut om någon månad.

Någon slags grå, vit färgskala som gör gräset mintgrönt



Elefantfot!
Detta är nytt för i år, intressant och bra initativ!



Redan i blom!

Saturday, 28 January 2017

Den där fontänen

Kanske det jag fotograferat mest under alla år i Sheffield - denna gamla fontän. Jag tyckte den kom extra mycket till sin rätt en grå dag såhär. Vattnet flödade och bakom den kom en del färger fram i rabatterna.





Friday, 27 January 2017

Städning, handling, tofflor



Sista semesterdagen har ägnats åt att fixa och städa i vårt uterum, och det är såpass kallt just nu, särskilt i uterummet att det behövdes både tjocka strumpor och tofflor. I affären trängs påskpyntet med den kinesiska nyårsmaten. Lagat en massa mat och fyllt frysen inför nästa vecka och sen kollade jag på alla avsnitt av SVTs Juicebaren som faktiskt var riktigt bra. Skynda om ni vill kolla, bara en dag kvar!

Blev så mycket bättre. Skurade och möblerade om.

Här tänkte jag lite på Annikas inlägg om tofflor ...

Spöklikt

En kuslig men underbar plats, the General Cemetary. Det blev annorlunda bilder i regnet, och nya mönster på gravar och trädstammar.











Härinne bodde det någon ...


Thursday, 26 January 2017

Lagom är bäst!



Förra året trendade danskans hygge, men nu ska det vara lagom istället. Vi är hippa, vi småtrista svenskar! Som Galenskaparna säger, "I alla andra länder är bäst naturligtvis bäst. Men i Sverige är lagom bäst." Ett av mina favoritcitat. Men nu är det inget att skratta åt längre alltså, utan att vara stolt över vår fina kultur och att vi vet när det är lagom helt enkelt. Som livstidsfenomen betyder lagom att leva sunt, att inte spendera för mycket, att inte förbruka för mycket, tänka på miljön, att vara nöjd med det man har, ha balans.

Roliga artiklar om detta finns i mängd. BBC här. The Telegraph här. Elle UK här. The Independent här.

Om detta går att lyssna på så förklarar en engelsk komiker begreppet lagom för britter här.

Hur lagom är du?

Wednesday, 25 January 2017

Droppjakt och kanske droppen som fick bägaren att rinna över

Ibland får jag en så stark längtan till att gå ut, men ändå vara ifred. Kan det vara något svenskt kanske ... Det är så mycket folk här, överallt, hela tiden. Man går i duggregnet i någon park och fotar droppar och ändå stöter man på människor titt som tätt och nästan alltid ingår småprat på den här ön. Det är sådant som jag normalt tycker om med britterna men ibland vill man bara vara ifred liksom, med sin droppe ... Ja, jag har kanske gått och blivit tjurig skandinav på gamla dar. Lite har nog allt detta med Brexit påverkat mej också, för jag tänker att jag räknas bara, passar bara in här i småpratet för mitt utseendes och mitt språköras skull. Smälter in och kanske smälter bort.









Tuesday, 24 January 2017

Ledighet

Jag har bokat några dagars semester denna vecka för att kunna andas ut efter julen när jag inte hade någon extra ledighet alls, tvärtom. Det är sällan jag har känt mej såhär dränerad som jag gör nu. Mörkret är ännu kompakt och det känns lite tomt utan ljus och pynt. Lite har jag sparat faktiskt. Jag tror mycket beror på denna hosta som jag dragits med i snart tre veckor. Jag kan inte träna som jag brukar vilket är vad jag får energi av. Sover dåligt gör jag också. Nu har hostan så sakteliga börjat bli bättre, men flera nätter har jag hostat så jag kräkts. Lilla kissen har legat alldeles intill mej och vaktat mej, som hon alltid gör när nån av oss är sjuka. Nu igår så sov hon istället för att ligga och stirra sådär, och det tar jag som ett gott tecken.

På eftermiddagen idag kom jag igång lite iallafall, gick och köpte bakelser och städade i trädgården. Tittade på sex Frasier-avsnitt och läste massa tidningar och börjar slappna av lite.


Släpat runt på den där palmen. Nån form av träning iallafall!
Oroligt litet gull.