Tuesday, 3 January 2017

A Prayer Labyrinth

Man lär så länge man lever ... En bönelabyrint har iallafall aldrig jag sett förr. Men det var tydligen vanligt på medeltiden. Man kan inte gå vilse i den här labyrinten utan bara inåt till mitten och ut igen, en inre och yttre resa med vila i centrumet. Jag kände dock att det inte var nåt för mej detta utan nöjde mej med att ta en bild och tände sen ett helt vanligt ljus med en helt vanlig bön istället.




4 comments:

Monica said...

Det känns alltid så fint att tända ett ljus och be en bön och så ser man så många omkring sig som gör detsamma, vi känner inte varandra men hör ihop.

Steel City Anna said...

Mamma: ja, det är fint :)

Anne-Marie said...

Intressant med en bönelabyrint. Labyrinter är fascinerande rent allmänt tycker jag.
Att tända ljus är verkligen stämningsfullt och fint.

Steel City Anna said...

Anne-Marie: jag blev sa forvanad nar jag sag den har, sa ovantat! Jag gillar att man inte kan ga vilse i den :)