Wednesday, 25 January 2017

Droppjakt och kanske droppen som fick bägaren att rinna över

Ibland får jag en så stark längtan till att gå ut, men ändå vara ifred. Kan det vara något svenskt kanske ... Det är så mycket folk här, överallt, hela tiden. Man går i duggregnet i någon park och fotar droppar och ändå stöter man på människor titt som tätt och nästan alltid ingår småprat på den här ön. Det är sådant som jag normalt tycker om med britterna men ibland vill man bara vara ifred liksom, med sin droppe ... Ja, jag har kanske gått och blivit tjurig skandinav på gamla dar. Lite har nog allt detta med Brexit påverkat mej också, för jag tänker att jag räknas bara, passar bara in här i småpratet för mitt utseendes och mitt språköras skull. Smälter in och kanske smälter bort.









14 comments:

annannan said...

Sympati där. "Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå" - men ibland vill man bara köra händerna i fickorna och blicken i marken och gå och gå och gå och inte möta någon. På sommaren kan jag i alla fall hitta de tillfällena tidigt på morgonen, men så här års blir det ljust så pass sent att hela världen redan är i full gång när det blivit ljust.

Monica said...

Väldigt vackra droppar är det på dina vackra foton. Ja man kanske förändras när allt förändras, jag tänkte ju på det själv vid senaste besök, så förtjusta och trevliga de var mot mig som också passar in så oerhört bra, både utseendemässigt och språkmässigt men det räckte med att andra antogs komma från ett land utanför ön bara så var det kommentarer, inte otrevliga direkt men att det skulle påpekas.

Mycket märkligt, tänk om personalen i kassan på Hemköp skulle påpeka det till nästa kund och tänk så fort man vänjer sig, nej förresten, jag hajade till och det kändes konstigt. Det som är bra är att jag kan sätta mig in i bättre hur folk har det här som lyser med sitt utseende och språk och verkligen inte kan dölja var de kommer ifrån. Ja det är skönt att vara i tystnad. Tänkte också på kära landetgrannen som ville ha tyst i affären, hon ville inte småprata med alla och jag sa att hon var dum:-), det var ju bara trevligt, men hon kom stressad och trött och ville bara vara tyst. Fast prata med mig men inte med kassapersonal:-). Ja här finns ju mycket tysta vidder, men jag gillar ju storstad. Tycker trafiken är värst.

Annika said...

SÅ fina droppbilder.
Du får titta ner och se sur ut så snackar de nog inte med dig, haha! Nej, då, jag förstår att det är kul att alla småpratar, men det kan ju bli lite för mkt av det "goda" också.
Jag kan gå utan att snacka, bara nickar lite eller säger hej till dem jag möter och traskar vidare. Du får testa att göra så, haha!
Men, visst är det skönt, och nödvändigt, att bara gå i egna tankar. En nödvändighet. Att få vara ensam.
Läser ditt inlägg nedan nu också.
Men så hemskt med din hosta, och att du är så trött.
Jag är glad att du är ledig ett tag nu, det behöver DU. OCH att få vara ensam, utan att kallprata med "små damer" när du är ute. Bara vara.
Antar att du varit hos doktorn? Men hosta är ju så överjävligt.
BRA gå in i en bubbla nu med Frasier, tidningar, bakelser och lite trädgård. HOPPAS du kan vara hemma resten av veckan.
Skickar en kram över havet!!!

Steel City Anna said...

Annannan: ja, det är samma här. Så svårt att hitta nån liten oas där man kan tänka ifred utanför hemmets vrå ... Det var inget som direkt störde mej förut, men nu gör det det. Stan har också blivit större och stressigare snabbt. Inte ens Peak District får vara ifred nu, för nu ska de borra efter gas där. Förnybar energi kan man ju strunta i nu när Trump förklarat att klimatförändringar inte finns ;)

Steel City Anna said...

Mamma: jag gillar ändå hyfs och artighet när man måste möta en annan människa, typ i affärer. Men jag står gärna och väntar på bussen tyst numer :) det blir en väldigt konstig stämning, vi mot dom, och jag är varken vi eller dom. Sist jag var på sjukhuset och fick alla extrafrågor som de infört så kunde jag ändå säga 'human' på frågan om ras och vara ganska trygg i mej själv, kan språket bättre än de själva kan och har ett självförtroende som inte är så lätt att ha om man har svårt med språket och avviker kulturellt på ett tydligt sätt. Jag fick en lång urskuldande förklaring om deras extra kontroller för att undvika NHS turism, det fick inte den asiatiska damen bakom mej. Hon var britt dessutom. Det lämnar en äcklig eftersmak och jag vet att det inte är bättre i Sverige, men där är man ändå sur i största allmänhet och det blir väl mer rättvist :) dessutom har jag hopp om att svenskarna tar sitt förnuft till fånga.

Steel City Anna said...

Annika: jag har ett sånt där snällt utseende som lockar till sej folk, haha. Små tanter kan jag hantera, karlar däremot slipper jag helst.

Jag har varit hos läkare för en annan grej men de var inte oroliga för hostan. Ett virus tydligen som halva stan har eller har haft. Och de hade ju rätt eftersom den börjar gå över nu av sej själv. Ska försöka att vila så mycket som möjligt nu ett par dagar.

Tack och kram tillbaka :)

lenaiwales said...

Vackra droppbilder!
Förstår mycket väl din av att det är folk överallt.
Jag lider verkligen av detta med Brexit. Det är så annorlunda att bo i det än att se det från ett annat land.

Marina said...

Kanonfina bilder!

Steel City Anna said...

Marina: tack!

Steel City Anna said...

Lena: Det är det verkligen. Trodde aldrig att det skulle bli Hard Brexit, eller att det skulle dröja så här länge innan vi fick besked vad de vill göra med oss.

Anne-Marie said...

Ibland måste man vara själv även om de flesta vill väl. :)
Hoppas att du får litet egentid.
Jag saknar att kunna gå i skog där man knappt stöter på någon.
Vackra bilder på dropparna.

Steel City Anna said...

Anne-Marie: tack! Ja, jag kan sakna ensamheten ofta. Å andra sidan känns det tryggt att det är folk överallt. Och kameror! Men det är svårt att sväva iväg i tankarna om man är ute och går för att tänka över nåt. Man rycks hela tiden tillbaka till verkligheten.

Bara brittiskt said...

Precis så känner jag också. När jag småpratar om lokala nyheter på Yorkshiredialekt är det helt okej men tänk om de skulle veta att jag är "foreigner" som kan fem språk till...

Steel City Anna said...

Bara brittiskt: ja, man känner sej lite dubbel ... Som nån slags infiltratör :) hemskt konstig känsla som jag aldrig haft förr här.