Den här dikten som sprids överallt, skriven av en tant som var nästan död, ja när hon skrev den alltså, den tycker jag illustrerar den här skevheten. Intressant är också att jag inte hittar dikten i original någonstans, hon var amerikan, tanten, så jag antar att hon inte skrev på svenska. Kanske är det någon mysig journalist som hittat på alltsamman till Söndagsbilagan? Jag tycker att man ska lugna ner sej lite och omfamna sin tafflighet, sin småaktighet, sin reptilhjärna någon gång ibland och sina trista alldeles väldigt vanliga tankar som tänkts massvis av gånger förrut.
Att leva i nuet. Bara ha stunder och inga dagar och veckor och år att oroa sej över. Ett pärlband av stunder, visst låter det fint. Packa mindre i väskan skulle tanten göra också. Hon hade alltid med sej en massa nödutrustning, liksom ifall att. Själv har jag nästan jämt två väskor. Till exempel så måste jag ha med mej min medicin vart jag än går, annars så dör jag. Det finns gånger jag levt i stunden då jag nästan gjort det, och det var inte roligt. Och den upptar ofta den ena väskan. Men det är inget jag tror jag kommer ångra när jag blir tant. Att inte ha samlat stunder, utan planerat. Inte tagit onödiga risker. Orädd och modig kan man vara ändå.
Sen är det mer luddigheter om att gå barfota och åka karusell. Sådant där härligt mys som ska få en att känna efter och tänka om. Folk blir rörda till tårar, "gillar" på Facebook och tycker att det är tänkvärt, ja verkligen. Svårt att få tag på en karusell kanske, sådär i stunden. Kan krävas planering, här brukar det finnas en till den första julmarknaden. Kan tänka mej att trettioettåriga kvinnor kan misstänkas för allt möjligt om de åker karusell barfota utan barn. Iallafall blir nog ingen rörd till tårar.
Nej, jag blir lite trött. Jag slår ett slag för folk som går till jobbet tidigt på morgonen fast de inte vill, för att kunna åka på semester någon gång på hösten och ha en liten rolig stund att minnas. Folk som sparar för att deras barn ska få en bra utbildning och inte bli sådana där proffsbloggszombies som tar kort på sej själva liksom underifrån och berättar exakt vilka kläder de har på sej. Folk som studerar hårt i fem år för att de har en dröm. Så faller man kanske död ned en sådan där aptråkig vardag när man pluggat inför en tenta och bråkat om dammråttor och åkt tunnelbana. Det gör man kanske. Man har inte varit kärleksfull och galen och orädd och barfota och inte plockat blommor och skrattat med citroner eller haft lätta väskor eller lyssnat på fåglarnas sång. Men jag säger som i en annan dikt, att det är vägen som gör mödan värd. Inte hur mycket karusell man åkt. Och jag tror ändå att det är sundare för själen att mot alla odds och hinder livet brukar innehålla ändå förvänta sej att den vägen är lång, istället för kort. Sådär så att man hinner ha sura, tråkiga dagar som man inte fångat alls och knappt minns.
Jag lämnar er med en skakande bild av vårt samhälle som jag bloggat om redan men som tål att uppmärksammas igen. Om jag är lycklig nog att bli tant, kommer jag helt säkert inte ångra att jag inte vrålskrattade med citroner. Just det här, menar jag är tänkvärt. Jag förväntar mej dock inga sådana där "likes" för den insikten.
Bild från http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article17000823.ab
12 kommentarer:
Nu finns det ju ingen like-knapp har sa jag maste alltsa tacka,i ord vilket tar uppmarksamhet fran att vara i nuet sarskilt som jag skriver pa surfplattan och inte ens har svenska bokataver eftersom den dar appe jag laddade ner visade sig vara en eventuell sakerhetsrisk ochdet har man ju ocksa last om i i tidningarna...
Allvarligt talat, hur ratt skulle jag inte saga att du har om jag bara hade haft prickar att saga det med!
Nar det ar sa varmt som det ar har nu lever jag knappast annat an i nuet, i standig uppmarksamhet pa om det ska stangas eller oppnaz ett fonster, och pa hur jag ska gora det som maste goras utan att generera mer varme an oundvikligt. Och det ar sannerligen inte ett satt jag vill leva mitt liv pa.
Tänkvärt! Visst är det så...och så ger alla de där myslullarna andra dåligt samvete för ens eget liv inte är så där perfekt. Sanning är ju, som du säger, att livet inte alltid är roligt och fantastiskt. Jag tycker att de där tråkiga stunderna och "måsten" gör att semester, upplevelser och roliga äventyr blir bättre!
Åh, vilket uppfriskande inlägg *skrattar högt - dock utan citroner* - kan bara hålla med.
"Tant" är ett mentalt tillstånd och om jag läst rätt, så blir du aldrig "tant".
annannan: Här är det också väldigt varmt och då lever man plågsamt i nuet, dock skulle jag behöva stryka kläder men kanske vågar jag vara så galen att jag struntar i det och går till jobbet svettig och skrynklig imorgon, kanske barfota :) Tackar för din komentar med nycket möda, surfplattor är jobbiga att skriva på och jag har aldrig vågat ladda ner en enda app :)
Ruta Ett: Citronbilden har jag tänkt på mycket, den säger allt egentligen. Tackar för en uppmuntrande kommenar :)
Trillingnöten: Jag tycker det blir alldeles hysteriskt på sommaren speciellt. Jag håller med dej, planering, väntan och dagdrömmeri tråkiga stunder är välbehövligt.
Tant. För mig är det ett fint ord. Det finns inte stagnation i det men mognad.
Mycket insiktsfullt och bra beskrivning av det som flödar:-). Det som jag funderat på är,(förutom lite på Ernst;-),(säger inte vilket universitetssjukhus hon var mellanchef på,-), men byggde nytt hus, flyttade in, med det som var livet, minnen, möbler o s v, en flicka hade de och hon ville förstås ta med sina saker. Efter någon vecka kom "mor" på att möblerna passade inte, ja inte några alls, och inte porslinet heller så en firma fick komma och bära ut allt i garaget (kunde ju få en slant för det kanhända), en stylist konsulterades snabbt, tja vad tyckte hon passade dem? Stylisten köpte allt nytt, även till tonårsflickan vars saker också farit ut i garaget. Efter en tid "kände" mor i huset och även "far" att också huset var fel och passade inte...folk fylldes av beundran över all denna "kreativitet" och ville veta hur nästa hus skulle designas, vilket spännande liv tyckte de. Fast vad de flesta tycker får vi nog inte veta:-). Själv förundras jag över och undrar varifrån pengarna kommer och varför folk har en sådan dålig självkänsla så de frågar en främling vad som passar dem.
Nu kommer ju vi precis från paradiset på landet förstås;-) och det kan se precis så där paradisiskt ut som i Leva&Bo m fl. Men paradiset är ju också att myggen dog i den 30-gradiga värmen, vilken lättnad, försvann helt, så det blev bara ett öga stunget, bromsen försvann, flugorna med, bara fjärilarna kretsade runt oss av törst när jag stod vid vattenkranen så jag stänkte lite extra, solen sken ovan lätta sommarmoln det var härligt, dag efter dag, grannen sa att han kopplade av även om vi var överens om att matlagningen är rätt jobbig där, han hade ansvaret för sitt barn i två veckor också, men sa att han kände glädje denna gång de två semesterveckorna för att han inte behövde ta arbetssamtal oavbrutet från semesterns första dag som förra semestern sedan han bytt jobb. Nu ska han arbeta igen efter de två veckorna. Flickan gladde sig åt dina utrensade söta smycken, hon fick alla:-) och hennes pappa tyckte det med svarta glasögonen var heltufft till hennes fina tröja:-). Hon matchade flera så fint med kläderna och provade och stod i. Och så var de engelska dessutom och alldeles speciella:-). Vi blev väldigt glada sedan far din röjt vägrenarna med de andra gubbarna att det blev så fint. Och att ingen gubbe högg av sig benen eller armarna, de ser lite skröpliga ut en del. Vi blev också glada när Gerd kom med hembakta bakelser. Så enormt gott, precis då vi skulle slå på kaffebryggaren. Sedan läste jag om en prinsessa och blev så där trött, vilken 31-åring i vårt samhälle har tre månaders betald ledighet för att fara runt mellan länder och städer med shoppingpåsar? De kanske hon betalar men försörjs ändå av svensk folket, det är helt absurt och ger sådana konstiga signaler. Här pluggar vi många år och betalar vår utbildning och sedan är många knappt lediga några veckor under sommarmånaderna. Men det var en annan sak, kanske folk måste ha en barfotakarl under ett citronträd för att skingra tankarna.
Och grannens flickebarn som gått ut mellanstadiet och har sommarlov läste medicin, studerade en hel del facklitteratur, hon köpte en till ny bok på second hand där vi var, bäst att börja i tid, och hon vet bestämt vad hon ska bli, väldigt målmedveten och införstådd med att det är hårt arbete men värt att satsa på och gör det av intresse, intressant tyckte jag och roligt.
Himmel Anna!!! JAG SUPERGILLAR detta! Du sätter huvudet på spiken verkligen. SÅ BRA!!! Får jag länka till det här inlägget??? För precis SÅ tycker jag ofta att jag kan känna och tänka. Fantastiskt bra skrivet!
KRAM!!!
Cecilia: jag skiljer på surtanter och vanliga tanter. Surtanterna brukar långsamt komma fram såhär i trettioårsåldern, det är då det gäller att akta sej, så att man blir en trevlig tant :)
Saltistjejen: det verkar finnas en och annan som tänkt i liknande banor, det känns skönt :) det är klart att du får länka :)
TACK!!!
:-)
Den gamla tantens "dikt" är nog en skrivbordsprodukt av "Äntligen hemma";-), ser klarare nu efter att ha läst din text. Att det står t ex "då ska jag aldrig vara rädd", då är man ju inte människa längre.
Mamma: Prinsessor kan kanske leva i nuet bättre än andra, fast det var ju mycket bröllopsplanering förstås, men det ordnade nog andra med. Bra att smyckena kom till användning, jag har nog många fler. Inredningshetsen är inte alls samma här, folk är lite mer jordnära tycker jag.
Skicka en kommentar