Första juli. En kvav sommardag här i Sheffield där vi nu har ett eget hus. Långsamt har den insikten börjat glädja mej och den spända klon runt hjärtat lättat en aning på sitt grepp. Jag har gått en sväng efter jobbet och handlat en påse med saker som jag tycker om och slängt ihop på en tallrik: mogna persikor, en avocado, pecannötter, de godaste tomaterna, en bit ost och ett gott bröd. Äter detta med en vinaigrette och ett glas champagne och säger grattis till mej själv medan jag väntar på att maken ska komma hem från Prag vid midnatt. Jag lyssnar på gårdagens sommarprat och tänker på makens morfar som nu har haft sin begravning. Pigg in i det sista. En öl om dagen och håret kammat i tuppkam. När maken senast hälsade på honom i april kom han hem och sa att kanske var de sista gången de sågs, men kanske kan han också leva i många år till. Samma natt dog en av hans barndomsvänner i en bilolycka, en man i min ålder. Och nu, två månader senare, morfar. Juni var en vacker månad på ytan med rosor och pioner som vecklade ut sej, men en tung månad annars och det var en olidlig väntan innan vi visste om det skulle bli klart med huset. Hur mycket tid man har vet man inte så mycket om, men att allting har sin tid, det tror jag är sant. Just nu är det sommar.
2 kommentarer:
Det är fint att ha det fotot på er tre med morfadern i mitten med tuppkam och uppsyn som en pojkspoling:-). Och så nöjd med barnbarnets söta fina fru:-). Tänker på att han ville ha något från Sverige att ställa vid TVn, minns jag gav en ljusstake med dalamotiv.
Mamma: Ja det är bra att vi fick träffas.
Skicka en kommentar