onsdag 31 juli 2013
Only the dead fish follow the stream
Juli har varit en spännande, påfrestande, pressande, nervös och varm månad. Jag har tagit ett stort beslut - ingen mer jour för mej, på ett ganska långt tag iallafall. Det som känns som att kunna flyga, eller galoppera, eller simma motströms hur länge som helst. Det känns som att kunna andas igen. Välkommen augusti, månaden då jag fyller trettioett och äntligen har förstått vad som är viktigt i livet. Nu har jag kommit hem till mej själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Skönt, att det går att förändra, men det krävs mod, styrka och väldigt mycket mer, och att handla och bara lita till sig själv, att ta det stora klivet ut i det okända, ingen kan ge råd eller stöd egentligen, och allt nytt är okänt så vill man ha den trygghet som är känd så vågar man inte. Skönt att du vågade och så skönt att du inger förtroende som andra ser. Och vilken lycka att hinna andas, sova en hel natt och mycket mer:-)
Mamma: Ja det är fantastiskt så lite man egentligen behöver för att må bra och så man måste kämpa för att få just det lilla.
Det här är ju absolut säkert ett klokt beslut.
Du får förstås låta bli att svara om du vill, men jag undrar lite om det här beslutet innebar att du fick slå näven rejält i bordet på jobbet?
Annannan: jo det kan man säga :)
Låter bra!!! Livet är annat än att jobba för mycko!
Jag har ofta undrat vad du arbetar med? Vad är anledningen till all jour?
Hoppas du kan berätta lite.
Ha det gott!
Jag jobbar inom LSS med chefsansvar for över 70 personal och lika många servicetagare. Ett jobb som aldrig tar slut. Unde flera års tid har jag haft jour dygnet runt 7 dagar i sträck varannan eller var tredje vecka. Ungefär 150 personer alltså som potentiellt kan ringa, ( och gör det också) närsomhelst på dygnet. Det tär.
Skicka en kommentar