Saturday, 22 April 2017

Preparing for the heart to break

Jag kommer på mej själv med att allt oftare vandra runt med kameran och ta bilder på helt vardagliga små objekt eller platser som jag gått förbi hundratals gånger förr. Djupt inne i mitt hjärta säger en röst till mej varför jag beter mej så - jag förbereder mej, jag skapar minnen, för ett liv på en annan plats. Efter Brexit kommer detta inte längre att vara mitt hem och mitt land. Förtjusning över en ny tid blandas i lika delar med djup sorg. Tårar väller plötsligt över mitt i vilken konversation som helst. Mina närmaste vänner har vant sej som tur är.

Magnoliaträdet som alltid blommar först
Metodistkyrkan med nya ord på vägen titt som tätt

Apoteket där de alltid är så snälla mot mej.
Små delar av ens vardag. Blommor ur betongen.
Min backe.
Där jag väntar på bussen efter ett besök på mitt bästa fikaställe
En pub med så många minnen
Älskar att dessa affärer finns
Födelesdagar här med min bästa tjejkompis
Genväg hem bakom puben
Sol på min backiga gata
Klättrandet uppför den där höjden till bussen. Mina benmuskler är evigt tacksamma.

14 comments:

Elisabet. said...

Jag försöker tänka mig in i hur det skulle kännas om det gällde mig och här, där vi bor. Så förfärligt sorgligt!

Monet said...

Men åh, Anna. Jag förstår och ändå inte. Jag vet inte hur länge du bott i England men ett uppbrott så totalt är ju "heartbreaking". Jag står inför detsamma. Efter nio år i Frankrike som är mitt verkliga själsland måste vi av olika skäl planera för en återflytt till Sverige. Ett Sverige jag inte längre känner igen och där så mycket hänt under tiden jag inte bott där. Och jag gråter och ängslas också över det.

Och om det i morgon visar sig att Le Pen (eller Melenchon) har chans - eller risk - att bli president, ja då står vi i samma situation som du. Ut från EU, bort från euro och fri rörlighet, åtstramningar på alla håll för icke fransmän, upprivande av avtal och ett totalt isolationistiskt agerande. Då påskyndas vår återflytt. Vem kan bo i ett land som tidigare tagit emot en med öppna armar, med glädje över att vi kan språket och kulturen och älskar mönniskorna och landet, men som på olika sätt kommer att visa att vi inte längre är önskvärda?

Blir det Frexit blir det inte mera EUnsom vi känt det. Vilken sorglig tid detta är. Jag går som du längs memory lane och hoppas att var vi än hamnar att det ändå blir bra!

Steel City Anna said...

Elisabet: usch ja. En erfarenhet rikare i vilket fall som helst.

Steel City Anna said...

Monet. Tack for kloka ord. Svara tider, forhoppningsvis kommer vi ut pa andra sidan.

Monica said...

Ja käraste, det är så sorgligt allt, tungt och svårt och ofattbart också. Hur allt kunde ändras så snabbt. En lång tid, 12 år, är nästan hela ditt vuxenliv där i ett älskat land med så fina vänner, en del som de finaste syskon. Studier, universitet, utbildningar efter det, tufft och krävande yrkesliv, förlovning, bröllop, lägenheter och nu eget hus och hem, lilla kissen, alla platser och smultronställen.

Världen är så osäker och vi vet inget, svårt att både tänka framåt och att leva i nuet och allt det gäller nog britterna också och alla andra på vår jord. Tittar på mycket foton, ibland känns det nästan overkligt allt vi upplevt, så mycket vackert och det ger glädje för stunden.

Man har lärt sig mer och särskilt ni som bott så länge i ett annat land men också jag tänker lite annorlunda nu, förstår människor bättre som kommit hit, de flesta vill ju gott och försöker göra sitt bästa.

Steel City Anna said...

Mamma: erfarenheter husomhelst. Formar en och man lär sej och utvecklas.

Ann Rumbleinthearctic said...

Så fina bilder, och ett vackert område du bor på. Så är jag tyvärr inte så insatt i brexit (kanske jag borde vara) men innebär det alltså att du som svensk medborgare nu inte kan fortsätta bo kvar?

Steel City Anna said...

Ann: insatt skulle jag inte heller vara om jag slapp tror jag :) alla eu-medborgare befinner sej i limbo, som spelpjaser pa det stora schackbrade som ar Bryssel. Vill man verkligen stanna far man soka uppehallstillstand och medborgarskap, vilket ar dyrt och mycket krangligt, dar manga inte ens kvalificerar att soka, t ex hemmafruar, studenter eller om man tjanat for lite som egen foretagare.

Monica said...

Får se hur det går nu i grannlandet, de ligger lika sägs det två av dem. Om det blir en kvinna till i världspolitiken eller inte.

Tänker mer och mer på Brexit och hur det nu ska bli val igen i juni om ladyns styrka som hon antagligen tror ska stärkas. Eller så har hon ledsnat och hoppas på sorti;-).

Men i vilket fall, alla förslag och nya lagar är så man baxnar, att alla barn skulle registreras som hade en icke infödd britt som förälder eller båda, hemska tanke, båda från EU, alla anställda likaså så att de skulle ersättas var och en av en äkta britt vartefter, och då spelar det ju ingen roll hur mycket uppehållstillstånd man har om man inte får arbeta, alla måste försörja sig som bor där och en viss lönenivå föreslås också för att bli godkänd. Sjukförsäkring är ett annat kapitel som verkar bli orimligt för alla EU-medborgare.

Alla ska söka för stora summor om uppehållstillstånd, blir väldigt dyrt för en familj, att få avslag men inga pengar tillbaka. 20 000 per person kostar det att söka. Och folk söker igen. Och alla dessa handlingar i original plus kopior för de ska behålla uppgifterna hos några olika myndigheter, det rör sig om flera hundra A4-ark med kvitton från hela livet där, varje lönebesked, bankuttag, pass, id, vigselbevis, utbildningar, hemresor, när, hur, varför, ska skickas in och mycket mer, ja det är ju helt absurt förutom obehagligt. Och hur lång väntan som helst på besked och under tiden är folk låsta, händer något så ska man kunna visa original i andra sammanhang också men det går ju inte då.

Vet vänners vuxna barn nu som gör allt detta och det är helt ovisst allt för dem, en mardröm. Fått avslag p g a hemresa till Sverige som de inte kom ihåg exakt avresetid på och nu söker de igen, två mycket välutbildade och högavlönade som har arbetat lång tid i UK och har hus och barn. Ingen respekt alls för folks kompetens eller utbildningar, alla ska ut bara. Barn blir tilltalade på lekplatsen att de ska ut från UK om de pratar svenska med föräldrarna. Nu är det väl kanske bara 1/4 av befolkningen som beter sig så men det räcker och syns och hörs. Och de har ju lagen bakom sig och med sig.

Monica said...

Några svenska eller andra hemmafruar kommer inte på fråga, de får inte ens söka vare sig uppehållstillstånd eller medborgarskap de som har barn med en britt, han får stanna och hon måste lämna landet och lämna barnen, de får delad vårdnad och i framtiden gäller visum för att träffa dem. Folk ska ha råd med det också och någonstans att bo under de resorna.

Blir hur komplicerat som helst om han följer med till Sverige, då ska hon kunna garantera försörjning för både sig och honom från dag ett här kräver svensk lag och dessutom ska bostaden vara skälig i storlek, myndighet kollar upp sådant. För de vill inte ha trångboddheten som förekommer utan den förbjuds nu. Hur lätt är det att ordna sånt?

På det sättet är det både hårt och tufft både att bo i UK för tillfället och flytta hem som svensk med en icke svensk, särskilt med en britt om man dröjer till utträdet, blir mer komplicerat när de inte tillhör EU längre. Andra EU-medlemmar från övriga länder har det lite smidigare förutom att arbete och försörjning måste garanteras och allt går via Migrationsverket även då. Enklast är att flytta själv som svensk med sitt svenska medborgarskap och naturligtvis är många rädda om det idag, och utan barn, då är det bara att skriva in sig igen i sitt eget land och fixa bostad och jobb, väldigt lätt här numera om man har utbildning. Att få jobb. Det där med dubbla medborgarskap kan ju bli förändrat i ett nafs, har ju inte varit tillåtet så länge och allt kan ändras i denna föränderliga värld. Och redan idag är det komplikationer med det dubbla inom vissa områden. Till nackdel.

Och som kronan på verket ska ladyn nu instifta en lag från 1500-talet där hon blir enväldig i frågor som parlamentet har en annan uppfattning om, ja Henrik VIII instiftade den. Många många välutbildade har redan lämnat UK, mängder med läkare, sjuksköterskor, lärare, ingenjörer, forskare, men vet inte om de fattar det politikerna, är väl som här, de lever skyddat och långt bort från verkligheten. Sen klarar sig säkert landet ändå, har de väl alltid gjort och kör på bara med lite sämre ekonomi kanske under många år men det går väl också. Men så mycket oro och sorg för så många fast det inte är krig men till skada för så många människor. Beundrar alla som fortsätter att gå till sina krävande arbeten under hela denna ovisshet, ställer upp för andra, hjälper till att fixa i skolor och på äldreboenden på kvällar och ser medmänniskan på andra sätt, försöker leva sin vardag och är goda invånare. Men många vittnar om oron och hur det påverkar hela familjerna.

Monica said...

Det blev två kommentarer för jag skrev så långt. Men det finns mycket att säga om detta.

Anne-Marie said...

Förstår att du vill skapa minnen med kameran.
Hur lång tid “har du på dig" innan det blir stora förändringar?
Det är bara att hoppas att nästa steg blir bra trots allt.

Steel City Anna said...

Anne-Marie: innan Brexit absolut så knappt två år men blir nog tidigare, extremt många pusselbitar som ska klaffa ...

Steel City Anna said...

Mamma: garantera försörjning kan jag iallafall :)