Jag tycker mycket om flygplatser. Sitter gärna och tittar ut på flygplanen. Bredvid mej, när jag satt där med min kaffekopp vuxet lugnt och betraktande, så rusade en liten pojke fram och sprang rakt in i glasrutan med det bekom honom inte, han tryckte bara hela sin kropp mot fönstret och vrålade med extatiska lysande ögon 'AAAAAAAWWWWOOOOOOOOOOOOPWAAAAANEEEEE!'. Aeroplane. Jag tänker att det finns vissa saker som är rätt jobbiga med att vara en liten människa, men att få vara sådär vrålande genomglad bland en massa stressade svettiga resväskedragande mammor och pappor, det gör det nog värt det på det hela taget.
3 kommentarer:
Gillar också flygplatser, lugnt på nåt sätt och alla ska iväg upp i det blå. Bara säkerhetskontrollerna som blivit något ansträngande men är man igenom det så är det bara trevligt igen.
Jag vill verkligen inte vara liten igen, men jag skulle gärna vilja vara så spontan som små kan vara och så förundrad över en flugas liv till exempel. Allt är nytt och magiskt.
Ja, och den där totala uppfyllnaden av en enda känsla, precis för stunden, så skulle jag gärna vilja vara lite mer. Ska prova nästa gång jag flyger kanske att pressa mej mot rutan och skrika :)
Skicka en kommentar