"Det knasigaste jag varit med om", undrar flitiga rubrikönskerskan Trillingnöten.
Det knasigaste och roligaste jag kan komma på i stunden är ett minne från när jag och maken fortfarande var så nykära att vi kunde sova ihop i en pytteliten 90 centimeter bred säng. Visserligen vägde vi båda mindre, men trångt var det. Jag är en mycket egoistisk sovare, tar gärna allt täcke och lägger mej på tvären - jag sover ju när jag gör det så det är inte med flit, men det hjälper ju inte. Denna natt måste jag ha haft nånting sånt för mej för jag vaknar av hur lakanet under mej långsamt glider undan - tittar åt sidan och upptäcker då min blivande man som febrilt liksom klättrar tillbaka upp i sängen genom att dra i lakanet eftersom han halkat halvvägs ner. Han sover fortfarande och har på något sätt lyckas ramla mellan sängen och väggen, han sitter liksom fast och kämpar krampaktigt som om han höll på att ramla ner för en brant klippvägg att komma tillbaka upp i sängen, bara det att när lakanet liksom tar slut så ramlar han ändå, men detta dröjer ganska länge och ser mycket komiskt ut. Jag har under tiden försökt väcka honom men det går inte, inte förrän han dunsar i golvet vaknar han och kliver yrvaket tillbaka i sängen - men då har jag börjat skratta så mycket att han omöjligen kan sova iallafall. Det är svårt att förklara i ord hur roligt det såg ut men roligt var det och jag skrattar fortfarande flera år efteråt. Det var ännu roligare för att vi fortfarande båda var lite nervösa med varandra och att detta gjorde att vi båda tappade masken - jag för att ha knuffat honom ur sängen och han för att ha sett tecknad-film-rolig ut när han så ansträngde sej för att inte ramla ur.
2 kommentarer:
Hahahaha, tack för dagens första skratt! Det måste ha sett SÅ roligt ut när han kämpade förtvivlat i sömnen....!
Haha, ja det var himla roligt men svårt att förklara utan att kunna visa :)
Skicka en kommentar