Jag gillade verkligen dagens sommarpratare. Bakom allt politiskt standardsnack som alla politiker alltid startar med så glimtade där faktiskt fram ett personligt, intressant och roligt porträtt av mannen som var den ende partiledare som inte gick på kronprinsessans bröllop förra året vilket resulterade i de roliga sketcherna 'samtidigt hos Ohly' - han kommer alltid att ha min respekt för det. Jag tycker om folk som inte försöker ställa sej in.
Lyssna gärna på karln - han imiterar bland annat Juholt med dialekt och allt, visar en romantisk sida och mycket känslor, spelar stundom synnerligen underlig musik (progg, inte helt oväntat), pratar om fotboll, sjunger folkpartilåten (mer oväntat), analyserar Ekelöf och berättar att han hellre jobbade på SJ än blev varken präst eller partisekreterare.
Det är något lite rörande över alltihop. Han är liksom inte alls rädd för att vara pinsam eller säga något utan att först ha snirklat till en typisk politiker-formulering. Det är nånting väldigt fint, genuint och ovanligt i det.
Till de folkhemske
Av hänsyn till de estetiska kraven
(som också är ändamålsenlighetens)
har arkitekterna gjort molnen fyrkantiga.
Över de öde skogarna sträcker sig alltså förstaden.
Högt över åsarna radar sig molnkuberna
speglande djupt i den intet ont anande skogssjön
mäktiga filer av tomhetsfönster
understrukna av solnedgångens vackert röda neon.
Där leker i pietetsfullt skonade cumulushögar hygieniska
barn
(aldrig berörda av människohänder)
medan i rotationsparasoller omkring dem
strängt avlönade kommunalbarnjungfrur svävar.
Varje dag blir det kväll och könlösa vitaminarbetare
kommer i årsklasser avtalsvis svärmande hem
till sitt privatliv, Svea, hormonernas drottning
noga vaktad av förtroendeingivande utkastare.
Och det blir natt och tyst. Bara sophelikoptern
surrar i sakta mak från port till port
förd av en framtida utstött, en anarkist och poet
livsdömd att bortkasta allt fantasisnusk.
Den liknar på avstånd en jättelik svärmarfjäril
brummande framför morgonens klase av skär kaprifol
högt, o högt över härliga frisksportarskogar
där aldrig mer någon luffare någonsin luffar.
Gunnar Ekelöf (Non Serviam, 1945)
3 kommentarer:
Det märks att han är van att tala till folk för att få dem att lyssna. Det räcker inte med att man är känd för något man gjort (skrivit en bok eller varit fotbollstränare till exempel) för att lyckas göra ett bra Sommar-program.
Hälsa Joe Cocker. Fast han har väl flytt Sheffield för länge sedan. :-)
Du är så himmla up to date med dina sommarpratare! Jag är några dagar efter alltid. och jag BOR i Sverige, haha...Lars Ohly får följa med på min promenad idag!
Trillingnöten: Haha, jag hade en helg av intensiv lyssning på sommarprat :)
Jah Hollis: Ja, det är sant. Och Joe Cocker har nog flyttat :)
Skicka en kommentar