För gammal för nattklubb

Igår var jag på en studentklubb som jag brukade gå till ofta för sex år sen sådär. Men igår tyckte jag att det var hårt arbete. Jag kom på mej själv att irritera mej på dunkadunkamusiken och att inte kunna sjunga med i mer än hälften av låtarna. Jag tyckte att tjejerna hade onödigt korta kjolar och blev orolig för hur de skulle ta sej hem ordentligt. Efter att ha druckit cider i plastglas - det fanns inga riktiga glas av säkerhetsskäl, stod det på en lapp (och nej, de hade inget vin, ja bara den frågan fick barpersonalen alldeles perplex)- och dansat lite ålderdomligt med tomteluva på huvudet gick jag ut och tog lite luft. En 18-årig kille kommer fram till mej och ber att få lite tips om hur man beter sej här i livet, särskilt på sånna här glitterpubar i en ny stad. Jag gör mitt allra bästa och säger att han är så söt och fin och att han ska fortsätta dansa bara, och glittra, och att folk stundom är elaka och dumma, och det spelar ingen roll hur gammal man är och vänjer sej det gör man riktigt aldrig. Men så länge man uppskattar dunkadunka så ska man dansa, helt säkert. Sen kommer maken och möter mej och vi går hem och dricker te.