Året som gått

Adjö, 2010! Minnesbilder:

JanuariAmbitiöst semlebakande inför Fettisdagen, från den 30e januari. Det är snökaos, jobbkaos och allt möjligt annat kaos. Jag bakar, städar och är praktisk.

FebruariEtt besök i York. Katedralen är alldeles magisk.

MarsVåren anländer och är efterlängtad. Jag går en långpromenad efter att ha jobbat alldeles för länge och känner att livet liksom kommer tillbaka, himlen blir blå, knopparna är på väg att slå ut.

AprilVulkanutbrott och blomsterprakt. Ingen plats är vackrare än Botaniska Trädgården i april.

MajJag engagerar mej ofantligt i Eurovision och ordnar bjudning med mat från olika europeiska länder, poängtabeller och hela tjofaderittan. Och jag tycker att rätt låt vinner!

JuniJag firar första semesterdagen med tårta till frukost och besöker den ökände sheriffen av Nottinghams källarhålor på det här museet, som är hur spännande som helst! Nottingham var en trevlig stad som jag gärna åker till igen.

JuliHögsommaren är för stark, för hetsig, för het. Jag är trött och stressad. Men en liten fjärilsblomma på balkongen påminner om skönhet, förgänglighet, skörhet och lyser som en sol i min hand. Jag sådde massor av frön men bara ett par blommade. Det var en bra dag.

AugustiEn resa till min favoritstad i världen, älskade Liverpool. En bra månad, förmodligen årets bästa.

SeptemberMaken springer maraton i en tankevirvlande månad full av svåra möten och komplexa beslut, och så valvakan som jag aldrig glömmer. Jag tror till och med att jag grät en liten skvätt, av nostalgi och förlorad optimism. Men för makens skull var jag glad - den där mållinjen var av stor betydelse.

OktoberEn underbart vacker höstdag med sommarens sista värme i Rother Valley.

NovemberHamnen i Playa Blanca - en helt och hållet perfekt semester i mörkaste höstrusket som jag tänker göra om alla gånger.

DecemberDet stora snöovädret som inleddes den första december, när jag gick mitt i bilvägen ned till självförsvarskursen för det var enda stället där det var liiite plogat och det fanns inte en enda bil nånstans, och på morgonen väcktes av min kollega som började gå hemifrån halv åtta redan: Jag är i en backe. Jag är forfarande i samma backe. Jag kanske aldrig kommer fram! och jag tittade ut, och fann balkongen i detta skick, och blev, alldeles barnsligt lycklig!

På det hela taget, ett år som har haft sina ljusglimtar men som framförallt har varit tungt och bökigt. Men nu är det slut, och jag säger som Filifjonkan efter hon upplevt sin vackra, härliga katastrof: "Nu blir jag aldrig mera rädd. Nu är jag alldeles fri. Nu har jag lust med vad som helst." (Filifjonkan som trodde på katastrofer, Tove Jansson).

GOTT NYTT 2011!