Dagens barn

Jag sitter på bussen och två tio-åringar, en tjej och en kille, stiger på och sätter sej bakom mej. De pratar ivrigt. De är grannar och har båda firat jul på flera olika ställen med mamman, mammans nya kille, pappan och pappans nya tjej, och den enas pappa har dessutom haft ett förhållande med den andras mamma. 'Men hon dumpade ju honom', redogör pojken. 'Nja så var det väl inte riktigt', svarar tjejen förnumstigt och med en ton av att det där förstår inte du. 'Min pappa är iallafall snäll', fortsätter pojken, 'för han gav mej hundra pund i julklapp'. 'Ja, fast du fick ju inga saker', säger tjejen. 'Jag fick en väska med paljetter av min pappa, och jag vet att den kostar 30 pund, och så fick jag rosa gympadojor som kostar 40 pund och det blir 70 tilsammans, och det är ju nästan 100 pund'. 'Jo, fast 100 pund är ändå mer, och jag kan köpa vad jag vill nu', säger pojken. Jag får höra att de ska till stan och titta på rean. 'Skulle du inte vilja ha honom som pappa?', fortsätter pojken. 'Han skulle ju ge dej också hundra pund, helt säkert.' 'Jag vet inte, svarar flickan. 'Jag har nog hellre min pappa'. 'Vad konstig du är', utbrister pojken. 'Jag skulle ha vilken pappa som helst, bara han gav mej hundra pund.' Åt detta fnittrar flickan. Sen ägnar de resten av bussresan åt att diskutera TV-program. I förbifarten nämner flickan att hon såg ett av programmen hos sin mormor på juldagen, för då ville hennes mamma vara ifred hemma med sin dejt. Pojken sa då att 'det skulle jag aldrig ha accepterat. Det är ju ditt rum!', varpå flickan suckade och sa, med tonfall som en pensionär, att 'ibland har man faktiskt inget val här i livet'.