Rädslor - det är lite samma sak som med upprördhet för mej: Jag är sällan rädd, men skulle jag tänka efter så skulle jag vara rädd för nästan allting.
I Stockholm var jag rädd för att gå ned med soporna i soprummet och för att åka tunnelbana själv sent på kvällen. Jag kunde bli rädd när jag gick en promenad över Järvafältet och det dök upp en man som började gå bakom mej. Kanske helt oskyldigt, men det vet man ju inte.
Annars är jag rädd för insekter och höga broar och byggnader som man skulle kunna hoppa ner ifrån. I tornet i Liverpool, med lågt staket, där var jag riktigt rädd!
3 kommentarer:
Ja, höjdrädsla är hemskt.
Och trånga utrymmen. Aldrig att jag ville bli grottforskare!
Nej grottor är ganska obehagliga. Fast höjder är ändå värre tycker jag!
Soprummet i Kista var obehagligt, konstigt jag vågade gå ned där överhuvudtaget:-) men jag la stenar som stopp vid dörren och kollade runt hela tiden, kastade in grejerna och sedan sprang jag ut:-) och tunnelbanan sent är otäck. Och gå mörka vägen efter berget hem utan hus där vi bor är alltid obehagligt.
Liverpooltornet ändå skulle kunna locka;-).
Skicka en kommentar