Dag 22. Det här upprör mej

Upprörd, det tycker jag är ett svårt ord. Vad betyder det egentligen? När jag söker på nätet så kommer dessa synonymer upp:

uppriven, uppskakad, chockad, förvirrad, bestört, altererad, orolig, förargad, arg, harmsen, upphetsad, vred, sårad, indignerad; gripen, skakad; hetsig, stormig

Motsatsen till upprörd är tydligen lugn.

Jag blir ganska sällan något av de där upprörda orden. Däremot är jag nästan alltid lugn.

Skulle jag börja tänka efter så skulle jag bli upprörd av nästan allting. Men jag brukar se det från ett större perspektiv och fokusera på varje enskild dag. Rikta energin. För hur ska man kunna väga vad som gör en mer upprörd? Sjukdomar, krig, orättvisor? Det är klart att jag har hjärtefrågor. Sådant som jag ser och upplever i min vardag. Brister i handikappomsorgen. Att män tjänar mer än kvinnor. Intolerans. Men så kan jag läsa en artikel om Hiroshima och bli lika upprörd över det. Ja, upprörd på ett lugnt och strukturerat sätt, förstås.

Jag skulle säga att snarare än upprörd så blir jag frustrerad. Det blir jag minst en gång per dag. Då måste jag göra nånting litet av det som är stort. Jag måste inse min litenhet och ha tilltro till det goda i människan, utan att undervärdera min förmåga.

När jag var liten liksom ramlade det in nya saker vare dag att bli upprörd över. Jag liksom upptäckte orättvisorna och våldet från klar himmel, det liksom trillade över mej ganska oväntat genom TV, filmer, kompisar och bibelhistorier. Just bibelhistorier känner jag igen mej så väl i Madicken när hon har läst om Josef i brunnen och gråter hejdlöst över deras elakhet, men trots det senare när hon blir arg på Lisabet säljer henne till en slavhandlare (som visar sej vara Abbe) precis som Josefs bröder gjorde, och sen nästan förgås av ånger.

Sånna är vi.