Engelsk julfest

Igår kom jag hem vid halv två på morgonen, det har jag nog inte gjort på en sex år sådär. Det är ett klart tecken på en rolig julfest!

Engelska julfester är lite speciella och ganska snarlika. Borden är dukade med serpentiner och partyhattar samt smällkarameller, som man ska dra med sin bordskamrat och se vem som vinner. Inuti ligger alltid en kungakrona i pysselpapper som man ska sätta på sej, och antingen en liten leksak eller ett skämt som man läser upp.

Maten brukar vara räkcocktail som förrätt, kalkon med alla tillbehör (stuffing, cranberry sauce, yorkshire puddings, ugnsbakade potatishalvor, kokta morötter, brysselkål och palsternackor) till huvudrätt och Christmas pudding som dessert. Så även denna gång, men det fanns alternativ och jag åt skinkterrin till förrätt, lax till huvudrätt och lime-cheesecake till efterrätt. Som mellanrätt fick vi alla tomatsoppa och till kaffet mince pies - mazarinskal med hackad frukt i.

Knappt hade vi svalt den sista klunken kaffe innan discoljusen slogs på - det var verkligen discoljus som i början av nittiotalet (neon och hysteriska) och musiken hade också fastnat i den eran, blandat med lite 80-tal och 60-tal så småningom.

Engelska tjejer klär verkligen upp sej till tänderna när det är fest, särskilt julfest. De såg ut som glittrande bakelser allihopa, mycket puffärmar, skyhöga klackar, jättekjolar och kortkort. Efter tio minuter på dansgolvet hade nästan alla slängt iväg skorna och dansade barfota.

Det blev ett långt ABBA-medley som det brukar bli och då var jag naturligtvis tvungen att dansa. Men ännu roligare var det efter midnatt när den trevliga äldre herren som var DJ lärde oss 60-talsmoves som the mashed potato, the alligator, the jive, the Chuck Berry, och vi stod på rad och dansade likadant. Såhär!

Det fick mej ännu mer att önska att jag hade varit född i en annan tid!