I Whiteley Woods kan man se ut över staden och landet på samma gång. Här får man vidderna och stadens puls, ensamhet och människor ute på vandring mot Peak District, barn och hundar och hästar och cyklar. Får som bräker och utsikt över stadskärnan med höghusen och skyskrapan och det stora sjukhuset, bilars brus. Man kan sitta alldeles stilla i solen och bara njuta, en halvtimmes promenad senare är man på Ecclesall Road med affärer och barer och studenter. Jag älskar Sheffield just för detta, och förstås för en hel massa andra saker också.
 |
| Fulwood |
 |
| De sista husen i Sheffield innan Peak District åt väster tar vid |
 |
| Matsäck på en ensam bänk i grönska och solsken. Det är väl ungefär så jag tänker mej paradiset! |
9 kommentarer:
Jag med.
Underbara bilder och vyer .., ååå, så vackert du bor!
Det är en gåva att bo så vackert! Tänker med så snabbt man är från paradiset till pulsen på Ecclesall Road, det är verkligen en livlig gata och väldigt rolig och intressant, och det är roligt med den omväxlingen också fast man där får dra efter andan och ta nya tag. Skönast är att komma hem till dig sen och dricka kaffe i trädgården:-)
MEN så fint!!!
Underbart! Ja, där skulle jag gärna vandra.
Anna, måste fråga dig, har du sysslat med dans? Balett? Hög nivå, typ svenska balettskolan? Operan?
Vet inte, jag har bara fått det på hjärnan att du sysslat/sysslar med ngt sådant ;-)
Och jag är ju gammal balettälskare av rang!!
Elisabet: tack! Aven om jag saknar havet valdigt mycket sa vager narheten till Peak District upp. Samma frihetskansla.
Mamma: jag gillar att det ar lite halligang ocksa :).sen tradgarden :)
Ja nej alltså...det är ju så. Jag måste ju flytta till Sheffield. :-)
Ulrika: det är himla bra här :) hoppas vi stannar i EU bara :)
Annika: haha, jag undrar vad det är som fått dej att tänka det :) jag har faktiskt sysslat med balett, jag dansade det och mycket annat mellan ca 10 och 17 års ålder. När det var dags att satsa mer på riktigt så la jag av, det där med hetsen och stressen och konkurrens och så var inte min grej.
Jadu? Tror det var ngt din mamma skrev. OCH kanske ngt du kommenterade hos mig? Men jag fick för mig då att du dansat på ganska hög nivå.
Inte helt fel ute då :-)
Nej, säkert klokt att lägga en sådan karriär åt sidan. Det ska till så mkt.
Lyssnade på Värvet med Anneli Alhanko, så bra. men ack och o vilken uppoffring det är, det är nästan som ett kall hos de som satsar. Anneli A har jag varit hemma hos förresten, hela två gånger :-)
Annika: ja, man måste vara helt passionerad för det. Jag märkte en skillnad mellan mej och en del andra just när jag blev sådär 16,17. Folk kräktes innan föreställningar, fick panik, det var liv och död för dem, jag stod där och skojade med roligt glittersmink och fattade inte vad ståhejet var, det här var ju på kul liksom. Hade heller inte tågan att träna på det viset som man måste. Tyckte det avsnittet av Värvet var jätteintressant. Hon verkar supertrevlig.
Skicka en kommentar