Igår var vi till veterinären, ett besök jag oroat mej för länge. Kissens njurar var dåliga redan när vi fick henne och hade förstås inte blivit bättre av livet som hemlös. Nu skulle hennes hälsa kollas upp och jag förberedde mej på dåliga nyheter. Till detta jobbiga kommer förstås att få in katten i den hatade transportburen och lyssna till de oroliga jamandena i bilen. När vi väl kom till veterinären var det andra katter där som jamade/skrek precis likadant och konstigt nog så tystnade hon då och bara glodde stint.
Och sen var hon så superduktig under undersökningen, inte ett ljud, samarbetade med allting och blev inte rädd ens när de rakade henne på halsen för att kunna ta blodprov där. De var verkliga jätteduktiga med henne, snabba och säkra. Många i personalen kom och hälsade på henne och mindes henne från när hon kom in första gången med katthemmet, skinn och ben och tufsig. Nu har hon fått muskler och fin päls och gått upp 4hg sen dess, 2 hg sen i julas.
 |
| Lite rött där på halsen från blodprovet. |
Bara någon timme efter besöket ringde veterinären som hade skyndat sej med proverna och sa att det var goda nyheter, ja ett litet mirakel. Njursjukdomen hade stoppats upp i sin framfart och även om njurarna såklart inte är i toppform så var det mer eller mindre som vilken katt som helst i den åldern, 17 år, skulle ha. Jag blev så glad! Hon är helt enkelt en ganska frisk och stark pensionär. Hurra!
 |
| Nu får man vara ifred ett tag väl? |
5 kommentarer:
Hon är underbar och du med! Och vi följde allt med spänning och är så glada över er fina kisse. Hon är ett mirakel, blir piggare och yngre och bygger t o m muskler med er suveräna omsorg, kanske vore lika för den gamla människan med samma omvårdnad, ska tala med äldreboendena här! Hon är så fin och klok och snäll.
Så underbart! Jag tycker att hon är så personlig den här katten (ja, det är ju alla katter), där hon sitter och ser så putt ut ,-)
Elisabet: vi foll ju verkligen pladask for henne och det ar mycket den dar hakans fortjanst :)
Mamma: hon ar verkligen sot och tank att hon byggt muskler! Hon har ju blivit piggare och hoppar fran soffan till fotpallen och fatoljen flera gangen utan synbar anledning :)
Jag vet hur mycket man kan älska
ett litet husdjur. Man blir nästan lika beroende av DEM, som dom blir av en själv. Ljuvligt kissemiss!
Ruth i Virginia
Ruth: tack! Så är det verkligen!
Skicka en kommentar