Den hemliga trädgården

Så jättehemlig är den kanske inte och jag har varit här förr. Men det är nästan aldrig någon människa här, trots att den ligger vid en stor väg. Så är det någon speciell stämning, som att vara i en annan tid. Lite drömskt. Lite spöklikt nästan. Man skulle kunna tänka sej någon filmscen här, något viktorianskt och lite läskigt. Det är mycket ljud, tågdunk från järnvägen på ena sidan, biltrafik från den andra, vatten som porlar, fågelsång. En kontrast mot den stora öde ytan och alla tomma bänkar.