En välkänd dikt

Visst gör det ont när knoppar brister, har väl de flesta hört, det är nästan lite som en floskel, en upprepad kliche. Men den sista versen i Karin Boyes dikt, den är lite mer i skymyndan:

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                             som skapar världen.

Vila i den tillit som skapar världen - DET är det bästa nyårslöfte jag nånsin hört!