Det är kallt!

Det är verkligen jättekallt här i Sheffield Det är Sverige-kallt. Jag kan inte låta bli att tycka om det. Väldigt lite snö är det, men frost och ljusrosa dimslöjor och florsockerpuder på taken till alla stenhus. Det är vykortssött och juligt. Och snart är det verkligen jul, fortare går det för mej än för engelsmännen som firar på juldagen.

Du får inte öppna innan juldagen, säger mina engelska kompisar som jag fått julklappar av (själv försöker jag övertyga dem om att vi kan öppna nu, jag vill så gärna se när folk öppnar julklappar, men de går de inte alls med på) - och jag säger att, nejmen julafton måste det bli för mej, då öppnar jag ju alla andra julklappar, jag kan väl inte behöva spara dem till juldagen? Detta debatteras en stund. Ok då, säger de. Men inte innan julafton! Och sen undrar de om jag inte ska med på Christmas Eve drinks på fredag, det är tradition här. Nejmen då är det ju julafton, säger jag. Vad ska du göra då, undrar de. Ja, alltså fira jul. Äta och sånt. Jag känner instinktivt att man inte kan gå på puben när Karl Bertil Jonssons jul visas i TV men hur jag ska förklara det vet jag inte. Julaftonskväll, den är liksom helig för mej. Då vill jag sitta och lukta på nejlikeapelsiner, äta Paradis, ha raggsockor, rafsa med julklappspapper, äta risgrynsgröt och läsa Tomten. Men allt detta, känner jag, går förlorat i engelsk översättning. Ring om du får tråkigt! säger de engelska vännerna. Och jag undrar om jag nån gång i framtiden, när jag assimilerat mej lite mer, kommer tycka att det är lite tråkigt en julaftonskväll och känna ett behov att gå till puben?