Min första riktiga kyss, fick jag av en trumslagande brasilianare. Men innan dess, något som jag kommer ihåg ännu bättre är ett barnkalas, eller vi kallade det disco när vi var en elva sådär men det var helt klart ett barnkalas, fast vi lekte den spännande leken Ryska Posten. När det var min tur så blev det klassens bråkstake som många gånger tidigare hade dragits i håret, kastat snöboll och slagits på smalbenen med bandyklubba som skulle ge mej handtag, famntag, klapp eller kyss. Vill du ha en kyss, sa han. Nja, helst inte, svarade jag sanningsenligt - jag har alltid varit mycket ärlig mot det manliga släktet, vad det än må få för konsekvenser. Då valde han 'klapp', och jag var ganska beredd på att han skulle klappa till mej. Men det gjorde han inte, utan strök mej istället ömt över kinden.
Jag minns den känslan av oerhörd förvåning och insikten att folk sannerligen inte alltid är som man tror.
Trumslagande brasilianare däremot, de är ungefär som man tror att de är.
1 kommentar:
;-) kommer inte riktigt ihåg vem bråkstaken var, de var ju många men brasiliarnarna på kulturläger kommer jag ihåg, all musik och så söta de var. Och en speciell;-).
Skicka en kommentar