Mångkulturell julafton

Risgrynsgröten puttrar på spisen. Jag har börjat skala potatis till Janssons. I kylen väntar svenska köttbullar, två små engelska skinkor som ska griljeras, rökt lax, en stor lammstek tills imorrn då det blir nån form av Christmas Dinner, färska tranbär som jag ska koka sylt på, tysk sill som iallafall ser ut som glasmästarsill och matjesill och prinskorv från Sverige.

En hitskickad ask Paradis väntar inplastad på gottebordet. Lussebullar ska tas fram ur frysen. Pepparkakorna ska kalasas på.

Klockan två tänker jag titta på Kalle Anka i Svt Play. Innan dess tittar maken på tjekiska sagor och slår in julkapparna.

Sen ska man gå på promenad innan maten, säger maken, och min mor håller med om att det verkar trevligt. Nån tjeckisk karp har vi inte men maken är nöjd med det svengelska julbordet.

På kvällen väntar julklappssäcken. Och sen vill jag gärna gå på midnattsmässa. Det blir en viss debatt om vi ska gå i den anglokanska eller katolska katedralen. Förmodligen vinner maken i det fallet.

Och resten av England idag, de julklappsshoppar i sista minuten, går på puben och handlar kalkon. Kontoret är öppet. Imorrn infaller den stora tystnaden, när allting är stängt som kan vara stängt, till och med takeaway-pizzerian.

Jag tänker att vilka intressanta varelser vi människor är, som firar egensinnigt på alla våra olika sätt med en massa urgamla seder som inte egentligen betyder nåt längre. Ibland blir jag lite nervös när jag tänker på vilket ologiskt känslostyrt släkte vi är. Men på sätt och vis är det ju ganska gulligt. Och mindre stressande blir det om man tänker att makten, den riktiga makten, ligger i helt andra händer.