En fin låt

Om man känner sej lite pessimistisk på nyår ...

Gott Nytt 2011!

En trevlig kväll och början på det nya året önskas alla bloggläsare!

Näst sista dagen

Imorgon är det nyårsafton. Äntligen! I kommentarerna till den här videon på Youtube har folk från hela världen önskat Gott Nytt År, sådär rakt ut i etern, till vem som helst. Det tyckte jag var lite rörande. Annars är det här en låt som alltid gör mej lite sorgsen.

Gamla nyår (för övrigt det 1001:a inlägget i stålbloggens historia)

1963: "Det är kanske lite löjligt att vara hemma?" Men det är absolut skönast på nyår tycker jag.



Vad sött det är med schalett, jag funderar på att börja med det.

Och detta är ett fantastiskt femtiotalsprogram om att blicka framåt, ja man måste titta på hela, och blicka bakåt, och tänka att rektorns ord, de håller än:

Året som gått

Adjö, 2010! Minnesbilder:

JanuariAmbitiöst semlebakande inför Fettisdagen, från den 30e januari. Det är snökaos, jobbkaos och allt möjligt annat kaos. Jag bakar, städar och är praktisk.

FebruariEtt besök i York. Katedralen är alldeles magisk.

MarsVåren anländer och är efterlängtad. Jag går en långpromenad efter att ha jobbat alldeles för länge och känner att livet liksom kommer tillbaka, himlen blir blå, knopparna är på väg att slå ut.

AprilVulkanutbrott och blomsterprakt. Ingen plats är vackrare än Botaniska Trädgården i april.

MajJag engagerar mej ofantligt i Eurovision och ordnar bjudning med mat från olika europeiska länder, poängtabeller och hela tjofaderittan. Och jag tycker att rätt låt vinner!

JuniJag firar första semesterdagen med tårta till frukost och besöker den ökände sheriffen av Nottinghams källarhålor på det här museet, som är hur spännande som helst! Nottingham var en trevlig stad som jag gärna åker till igen.

JuliHögsommaren är för stark, för hetsig, för het. Jag är trött och stressad. Men en liten fjärilsblomma på balkongen påminner om skönhet, förgänglighet, skörhet och lyser som en sol i min hand. Jag sådde massor av frön men bara ett par blommade. Det var en bra dag.

AugustiEn resa till min favoritstad i världen, älskade Liverpool. En bra månad, förmodligen årets bästa.

SeptemberMaken springer maraton i en tankevirvlande månad full av svåra möten och komplexa beslut, och så valvakan som jag aldrig glömmer. Jag tror till och med att jag grät en liten skvätt, av nostalgi och förlorad optimism. Men för makens skull var jag glad - den där mållinjen var av stor betydelse.

OktoberEn underbart vacker höstdag med sommarens sista värme i Rother Valley.

NovemberHamnen i Playa Blanca - en helt och hållet perfekt semester i mörkaste höstrusket som jag tänker göra om alla gånger.

DecemberDet stora snöovädret som inleddes den första december, när jag gick mitt i bilvägen ned till självförsvarskursen för det var enda stället där det var liiite plogat och det fanns inte en enda bil nånstans, och på morgonen väcktes av min kollega som började gå hemifrån halv åtta redan: Jag är i en backe. Jag är forfarande i samma backe. Jag kanske aldrig kommer fram! och jag tittade ut, och fann balkongen i detta skick, och blev, alldeles barnsligt lycklig!

På det hela taget, ett år som har haft sina ljusglimtar men som framförallt har varit tungt och bökigt. Men nu är det slut, och jag säger som Filifjonkan efter hon upplevt sin vackra, härliga katastrof: "Nu blir jag aldrig mera rädd. Nu är jag alldeles fri. Nu har jag lust med vad som helst." (Filifjonkan som trodde på katastrofer, Tove Jansson).

GOTT NYTT 2011!

Nya tider?

I en klädaffär står två bitäden och skvallrar. Den ena är 40 nånting, den andra ser ut som högst 18. De pratar om en kollega som blivit gravid hastigt och lustigt. 'Vad roligt med bröllop', säger 18-åringen. 'Jo, men det är ju ett shotgun wedding', säger den äldre. 'Va? Ett shotgun vaddå? She got shot?!' 'Nej, ett shotgun wedding, det heter ju så'. 'Vaddå heter så?' 'Ja, om man blir gravid utan att vara gift, så att man måste gifta sej, fort, ja då kallas det så'. 'Varför måste man gifta sej fort, jag fattar inte', säger den förvirrade 18-åringen. 'Nej herregud, skit i det', säger den äldre kvinnan och ler lite för sej själv. 'Du är en ny generation, verkar det som. Häng du upp dom där kläderna istället.' Flickan skrattar och skakar på huvudet och går in på lagret. 'Oh well, säger kvinnan och tittar på mej. Du har väl hört talas om shotgun weddings?'. 'Jodåvars, svarar jag. Men det är skönt att tiderna förändras!'

Och jag minns för fem år sen när jag började använda min förlovningsring att studenterna på lärarhögskolan frågade först 'är du gravid?'. Och tandhygienisten såg ringen och vägrade röntga mej, för man vet ju aldrig.

Det är ju, såhär i efterhand, lite komiskt. Men då tyckte jag att det var himla fånigt.

Förväntansfull

Jag kan inte bärga mej tills det blir 2011. Jag är så ivrig att bli av med det här året att jag känner mej riktigt exalterad över nyårsafton. Fast jag har jour och förmodligen jobbar till fem.

Imorgon börjar jag en ny tjänst på samma företag. Jag ska städa mitt skrivbord och flytta tvärsöver korridoren till ett annat rum. Jag känner att det ska bli oerhört skönt när jag har gjort det. Slänga gamla papper. Fixa iordning. Samla ihop mej inför nyårsjouren och sen blicka fram emot nästa vecka när allt äntligen är som vanligt igen. Det är alltid pressande att hålla ihop laget, schemana och allt som ska göras precis lika pockande över helgerna som alla andra dagar, fast man fortfarande ska fira och pynta och ha sej och inbilla sej att man är utsövd och uppsluppen och avslappnad. Det är befriande att man kan få vara stressad och sur igen!

Maken verkar vara ett steg före mej i nyårsplaneringen Han börjar redan tänka på vår. Den kommer nog snart den också.

Rea Rea Rea

Folk folk folk överallt!

Nu har den brakat loss ordentligt, julrean. Rörigt och mycket gammalt underligt påskpynt tillsammans med den här julens överskott av glitterpingviner och guldsprayade kottar som ingen ville ha, och fula klänningar som verkar ha släpats fram från något bortglömt lager (i en del affärer fanns det dessutom NYTT påskpynt, om nån skulle vilja börja påskpynta redan ...). Bokrean var trevligare. Men jag köpte inget. Jag är fortfarande exalterad över min väska som jag köpte innan jul och den var det ändå ingen rea på. Lite sugen var jag på en extravagant låtsaspäls på Evans som kostade en tredjedel av ursprungspriset, jag har liksom gått och fantiserat om den, hur jag sveper ut från en fin restaurang i kvällslyktornas sken in i en taxi, med höga klackar och pälsen flärdfullt glänsande. Men så när jag stod där i ljusrörslampornas oförlåtande ljus mitt på blanka eftermiddagen med en mage full av Lill-Babs prinskorvar och försökte uppfylla den där fantasin så tänkte jag att det närmaste jag kommer restaurang är lokalpuben Swim Inn och därifrån kan jag gå hem, men till och med fem minuters avstånd är för mycket för att jag nånsin skulle ha skor med några högre klackar, och pubgubbarna skulle alldeles säkert fälla nån genant kommentar om fuskpälsen. Så den fick hänga kvar. Jag får börja fantisera om nåt annat.Julen är verkligen slut och den fina skyltningen har fullkomligt rasat ihop och ersatts av hysteriska reaaffischer. Då blir jag alltid lite melankolisk ... Jag hann knappt fatta att det var jul alls iår.

En välkänd dikt

Visst gör det ont när knoppar brister, har väl de flesta hört, det är nästan lite som en floskel, en upprepad kliche. Men den sista versen i Karin Boyes dikt, den är lite mer i skymyndan:

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                             som skapar världen.

Vila i den tillit som skapar världen - DET är det bästa nyårslöfte jag nånsin hört!

Uppiggande

Flygplatskomedi från little Britain-killarna. Roligt!

Nyårslöften

Det är ju bara några dagar kvar på det här året nu, och det är jag glad för. Nästa år tänker jag praktisera mina lärdomar från 2010 och bli mera arg, äta godare frukostar, öva på min tjurskallighet, bara göra det jag ska och inget mer, lägga mej tidigare på kvällarna, tvätta lakan oftare och inte ha dåligt samvete för att jag skrattade länge och osnällt åt Hurtigrutten-dejten i Bonde Söker Fru.

2011 vill jag ta det lugnt, inte klättra nånstans utom möligen neråt, sova mycket, försöka hitta ett tyst rum, säga nej till allt jag inte vill, laga ordentligare mat och gå promenader i Botanical Gardens och Weston Park så gott som varje dag.

2011 vill jag ska vara såhär:

Champagne. Rimfrost. Tulpaner. Bacon och ägg. Sovmorgon. Utrymme. Spegelklar. Långsam. Tråkig. Uppriktig. Ensam. Solig. Beslutsam.

Jag har skyddande stjärnor över mej stod det i ett horoskop. Ibland är det trevligt att tro på sånna.

Videoblogga ska jag iallafall inte göra.

Dagens barn

Jag sitter på bussen och två tio-åringar, en tjej och en kille, stiger på och sätter sej bakom mej. De pratar ivrigt. De är grannar och har båda firat jul på flera olika ställen med mamman, mammans nya kille, pappan och pappans nya tjej, och den enas pappa har dessutom haft ett förhållande med den andras mamma. 'Men hon dumpade ju honom', redogör pojken. 'Nja så var det väl inte riktigt', svarar tjejen förnumstigt och med en ton av att det där förstår inte du. 'Min pappa är iallafall snäll', fortsätter pojken, 'för han gav mej hundra pund i julklapp'. 'Ja, fast du fick ju inga saker', säger tjejen. 'Jag fick en väska med paljetter av min pappa, och jag vet att den kostar 30 pund, och så fick jag rosa gympadojor som kostar 40 pund och det blir 70 tilsammans, och det är ju nästan 100 pund'. 'Jo, fast 100 pund är ändå mer, och jag kan köpa vad jag vill nu', säger pojken. Jag får höra att de ska till stan och titta på rean. 'Skulle du inte vilja ha honom som pappa?', fortsätter pojken. 'Han skulle ju ge dej också hundra pund, helt säkert.' 'Jag vet inte, svarar flickan. 'Jag har nog hellre min pappa'. 'Vad konstig du är', utbrister pojken. 'Jag skulle ha vilken pappa som helst, bara han gav mej hundra pund.' Åt detta fnittrar flickan. Sen ägnar de resten av bussresan åt att diskutera TV-program. I förbifarten nämner flickan att hon såg ett av programmen hos sin mormor på juldagen, för då ville hennes mamma vara ifred hemma med sin dejt. Pojken sa då att 'det skulle jag aldrig ha accepterat. Det är ju ditt rum!', varpå flickan suckade och sa, med tonfall som en pensionär, att 'ibland har man faktiskt inget val här i livet'.

Tillbaka till jobbet

Julloven är korta här i England.

Och just idag skulle jag gärna flytta hem till Sverige.

Julen, den är redan bortplockad i affärerna där rean härjar värre än nånsin.

Och nästa år, nästa år hoppas jag att allt blir annorlunda.

Staden ligger öde

Inte ens tomten är nog vaken i Sheffield idag. Inte ett ljud hörs, inte en människa syns, inte en enda bil. Till och med Express-Tescot är stängt, det är nog enda dagen på året ...

Det är mörkt och alldeles stilla. Och den stora julgranen vid stadshuset var redan släckt. Här lyser ett enda litet fönster och en julgran tindrar på ett hotell. Jag undrar lite grand vad alla britterna gör idag egentligen, precis som de undrade vad jag hade för mej igår.Julprogrammen på BBC avlöser varandra. Vi har tittat på Drottningens tal.


Jag har lagat engelsk inspirerad jullunch med den här besten till stek, och tittat på Gilmore Girls som jag fick i julklapp. Det har verkligen varit en stillsam jul. Nu ska jag nog titta på Stjärnorna på Slottet ...

Julafton 2010

Nu är den nästan över, julafton. Och midnattsmässan skippar vi. Det har blivit alldeles för mycket mat såhär på kvällskvisten för att orka ut i kylan.

Gott var det!

Engelska små julskinkor ...Citrussallad med julkryddslagÖppnade smällkarameller med en typisk smörpappershattTranbär"Killar dödsskönt i kistan!"Dyrbara droppar - den enda flaskan mustSill, laxrosor, ägghalvor, Janssons i bakgrunden, tranbärssyltPrinskorv och köttbullarKrustaderEn julklapp!

Inte så mysigt, men lite roligt

Mera TV-ångest. Jag tittar på Astrid Lindgren också, men får jag ingen motvikt blir jag allergisk ...

Mer julkomik

Det är inte bara Gardell som kan porträttera julångest, Kvarteret Skatan kan, de också.

Mångkulturell julafton

Risgrynsgröten puttrar på spisen. Jag har börjat skala potatis till Janssons. I kylen väntar svenska köttbullar, två små engelska skinkor som ska griljeras, rökt lax, en stor lammstek tills imorrn då det blir nån form av Christmas Dinner, färska tranbär som jag ska koka sylt på, tysk sill som iallafall ser ut som glasmästarsill och matjesill och prinskorv från Sverige.

En hitskickad ask Paradis väntar inplastad på gottebordet. Lussebullar ska tas fram ur frysen. Pepparkakorna ska kalasas på.

Klockan två tänker jag titta på Kalle Anka i Svt Play. Innan dess tittar maken på tjekiska sagor och slår in julkapparna.

Sen ska man gå på promenad innan maten, säger maken, och min mor håller med om att det verkar trevligt. Nån tjeckisk karp har vi inte men maken är nöjd med det svengelska julbordet.

På kvällen väntar julklappssäcken. Och sen vill jag gärna gå på midnattsmässa. Det blir en viss debatt om vi ska gå i den anglokanska eller katolska katedralen. Förmodligen vinner maken i det fallet.

Och resten av England idag, de julklappsshoppar i sista minuten, går på puben och handlar kalkon. Kontoret är öppet. Imorrn infaller den stora tystnaden, när allting är stängt som kan vara stängt, till och med takeaway-pizzerian.

Jag tänker att vilka intressanta varelser vi människor är, som firar egensinnigt på alla våra olika sätt med en massa urgamla seder som inte egentligen betyder nåt längre. Ibland blir jag lite nervös när jag tänker på vilket ologiskt känslostyrt släkte vi är. Men på sätt och vis är det ju ganska gulligt. Och mindre stressande blir det om man tänker att makten, den riktiga makten, ligger i helt andra händer.

Endast nallen är vaken

God Julnatt från Stål-nallen, Stål-Anna, Stål-mannen och Stål-mamman. Den där julklappssäcken som skymtar, den är jag rätt sugen på!

Årets köttbulletillverkning

Många, många köttbullar. Svettigt var det! - jag hann tänka några gånger att en engelsk Christmas Dinner på puben kanske inte vore så dumt trots allt ... Middagen fick bli några köttbullar och rotmos och resten av bollarna hamnar på jubordet imorgon eller i frysen. Imorgon bitti ska jag fixa lite risgrynsgröt och göra ett par Janssons. Det är trots allt värt det. Nu är det jul!

Gardellsk jul

Om man känner sej lite pressad sådär, lite julhysterisk, ja då hjälper alltid en dos Gardell:

Dan före dan!

Lite komletteringsshopping. Kanske en julblomma. Lite matlagningsförberedelser. En promenad, kanske en publunch. Skingriljering. Uppesittarkväll. Och sen är det julafton! Jag ser fram emot julklappsöppningen som ett barn, inte så särskilt för vad jag ska få men för dom klappar som jag har köpt som jag tror blir riktiga överraskningar (vilket inte är lätt i en liten lägenhet med en make som klämmer på paketen hela december). Och så är det så skönt att vara ledig. Inatt drömde jag inte om jobbet för första gången sen i fredags, det är ett gott tecken.

Christmas lights

"Love is for the middle classes"

En trevlig afton på teatern blev det ikväll så här två nätter före jul: Me and My Girl. Det var en enkel kärlekshistoria om en arbetarklassgrabb från London som plötsligt upptäcker att han egentligen är född Lord i en fin familj, men hans förnäma släkt vill inte att han tar med sej sin enkla flickvän till godset (därav citatet ovan). Men förstås så blev det ett lyckligt slut och mycket sång och dans och härliga 40-talskostymer fram tills dess. Det här är det hurtiga finalnumret, från en äldre uppsättning:

Tre nätter före jul

En liten, liten julklappsrunda ikväll fast det egentligen inte behövs. Man kan ju alltid titta. Rean har redan börjat på en del ställen. Och julpyntet har börjat plockats bort! Innan det ens blivit jul! Nu ska det säljas nyårsfestpynt istället. Men i mataffärerna är det full julkalabalik fortfarande. Det känns nästan lite skönt, det vore obehagligt om julmaten också försvunnit innan jul. Imorgon ska jag handla det mesta av julmaten och rulla köttbullarna tror jag. Skinka har jag hittat färdiggriljerad och allting på Sainsburys, så det spar lite tid att lägga på annat matpyssel. Nu är det bara två dagar kvar till jul ...

Sheffield i juletid - karusell vid City Hall, Santa's Grotto på Fargate, lappländska lusekoftor på julmarknadenSmällkarameller - rea halva priset redan innan julan ens har börjat, fast ja förstås, i affärerna började den ju i september. Och mitt fynd - en väska som jag ska ha som en roligare version av portfölj på jobbet. I love it, ja faktiskt som jag sa till kassörskan har jag fallen in love with it och hon sa men tänk så fin, och jag viskade - det finns en till kvar i brunt ...

Vinterbild

Frusen postlåda med florsockerfrost.

Nja, kanske inte riktigt Sverigekallt

Stockholm:



Sheffield:



Men kallare än vanligt, är det iallafall!

Det är kallt!

Det är verkligen jättekallt här i Sheffield Det är Sverige-kallt. Jag kan inte låta bli att tycka om det. Väldigt lite snö är det, men frost och ljusrosa dimslöjor och florsockerpuder på taken till alla stenhus. Det är vykortssött och juligt. Och snart är det verkligen jul, fortare går det för mej än för engelsmännen som firar på juldagen.

Du får inte öppna innan juldagen, säger mina engelska kompisar som jag fått julklappar av (själv försöker jag övertyga dem om att vi kan öppna nu, jag vill så gärna se när folk öppnar julklappar, men de går de inte alls med på) - och jag säger att, nejmen julafton måste det bli för mej, då öppnar jag ju alla andra julklappar, jag kan väl inte behöva spara dem till juldagen? Detta debatteras en stund. Ok då, säger de. Men inte innan julafton! Och sen undrar de om jag inte ska med på Christmas Eve drinks på fredag, det är tradition här. Nejmen då är det ju julafton, säger jag. Vad ska du göra då, undrar de. Ja, alltså fira jul. Äta och sånt. Jag känner instinktivt att man inte kan gå på puben när Karl Bertil Jonssons jul visas i TV men hur jag ska förklara det vet jag inte. Julaftonskväll, den är liksom helig för mej. Då vill jag sitta och lukta på nejlikeapelsiner, äta Paradis, ha raggsockor, rafsa med julklappspapper, äta risgrynsgröt och läsa Tomten. Men allt detta, känner jag, går förlorat i engelsk översättning. Ring om du får tråkigt! säger de engelska vännerna. Och jag undrar om jag nån gång i framtiden, när jag assimilerat mej lite mer, kommer tycka att det är lite tråkigt en julaftonskväll och känna ett behov att gå till puben?

Fjärde advent

Sällsam julkväll med trevligt sällskap vars glas syns på bilden (alla från olika länder, slår det mej nu: Wales, Kuwait, Tjeckien och Sverige). Jag tycker så hemskt mycket om att vara uppe efter midnatt. Nu har den riktiga jullovskänslan infunnit sej, den är jag iallafall inte för gammal för ...