Hur bara orkar du vara så diplomatisk hela tiden, undrar min kollega som betraktar högen av krisrapporter öka på mitt skrivbord, krissamtalen avlösa varandra, mobilen pipa oupphörligt samtidigt som jag författar några lagom trevliga mejl som svar på mindre trevliga mejl.
Och jag tänker att för mej är det helt naturligt, jag kan verkligen inte vara på nåt annat vis. Jag vänder hela tiden på perspektiven - om nån sa så här till mej, hur skulle jag uppfatta det då? Om jag säger så här så blir det bättre, budskapet är tydligt ändå.
Det spelar liksom ingen roll om de i andra änden av luren inte tänker så, det bjuder jag på. Om det är nån som måste vara mjuk i mitten, så föredrar jag att det är jag.
3 kommentarer:
Din gamla mor tränar på just din diplomati:-) idag fick jag verkligen användning för den, det är ju så att man eller jag, kanske tror att så här ska personen säga nu och berätta, att man har en viss koll själv på det hela, så var det inte om jag säger så, det fanns inte i min föreställningsvärld ens, bara att konstatera hur vi olika människor är.
Det du säger om att vända på perspektiven är helt fantastiskt i visdom. Så nu gjorde jag det och ja det blev något lättare att förstå hur jag också skulle kunna sagt.
Ja, ibland önskar jag att alla kunde vara lite mer diplomatiska...det vore trevligt :)
Skicka en kommentar