När jag vaknade imorse kände jag en intensiv saknad. Den upptog hela kroppen och var mycket klar och påträngande. Trots att jag snoozat och var sen till jobbet så slog den ut alla andra tankar. Det händer verkligen inte ofta. Min första tanke när jag slår upp ögonen på morgonen är nästan alltid någon pockande känsla att jag får inte glömma att ringa det där samtalet, eller skriva det där dokumentet ... Men nu var där alltså denna enda tanke, eller minne.
Jag kliver av en röd SL-buss och köper en varmkorv med mos och rostad lök. Jag går in till tunnelbanestationen och köper med mej någonting litet från Konsum - mest går jag in där för att titta runt lite, och kolla om det är nåt vettigt extrapris på nåt trevligt. Sen åker jag en gigantisk lång rulltrappa ner till plattformen och rummet är så stort och mäktigt, som en uråldrig grotta. Sen åker jag över Järvafältet och sinnet får spela helt och hållet fritt och gränslöst över vidderna, och tankar far och vindlar och viner. När jag kommer hem äter jag nudlar, har på kanal 5 i bakgrunden som en ljudmatta, dricker kaffe med kanelmjölk och skriver om Yeats, med total koncentration.
Och jag förstår varför jag saknar en liten förort som Hallonbergen (Raspberry Hills, vilken bra titel på en bok det vore), förutom för det poetiska namnet. Det var ett andhål, ett luftrum, helt kravlöst. Och det var bara mitt.
Jag måste försöka hitta ett nytt hallonberg.
10 kommentarer:
I Hallonbergen bodde min syster, som sedemera emigrerade.
Undrar om där fanns någon Lötsjövägen ...? Kanske.
Jo, det finns det! Jag har aldrig bott i Hallonbergen men mellanlandat där ganska ofta i bytet mellan bussen från universitetet och tunnelbanan. Det är fin konst vid plattformen :)
Visst är det skumt hur man plötsligt får såna infall? Och saknaden som bara slår till bakifrån och drämmer till en med all kraft...Jag älskar namnet :) Hallonbergen...Ännu mer det engelska namnet! Lite Beatles (Strawberry fields)
Trillingnöten: ja, det är kanske därför jag gillar det så mycket!
Hallonbergen är ju ett otroligt fint namn på en plats:-)
Och det är så, jag kan tänka mig plötsligt att jag bor i stugan i skogen vid sjön, låter allt ta den tid det tar och bara gå där som en liten gumma;-) fast utan myggen då förstås, nu kanske det är myggfritt;-)
Om du skrev en bok så skulle jag läsa den.
När längtan och saknaden sätter in, det är kanske då du ska skriva boken som utspelar sig i Sverige. Det blir aldrig så intensivt och bra som när man sitter någon annanstans. Tänk på Strindberg och Hemsöborna.
Jag känner igen den där känslan. När jag jobbade i Grenoble längtade jag ibland efter lite svensk grå vardag, trots att jag hade det så bra.
Maggan och Zaba: det verkar som att jag får ta och skriva en bok helt enkelt :)
Det är ett fantastiskt fint inlägg. Och en mycket fin dikt och uppläsningen också.
Kanske är att läsa engelsk litteratur (som studieämne alltså) något för min bucket list.
Se Hallonbergen och sedan dö?
Annannan: Tack :) och där kom ju en annan bra boktitel, "Se Hallonbergen, sedan dö". Att läsa engelsk litteratur rekommenderas!
Skicka en kommentar