Gråskala

Idag är det januariväder. Ösregn, blåst och en himmel som tjock våt ylle. Jag har ingen som helst tanke på att gå utanför dörren idag, men sätter ändå på mej min älsklingskjorta och dyraste parfym. Sen löser jag en hel sida sudoku, två korsord och en ordfläta, dricker två stora muggar kaffe och äter upp de sista lussebullarna jag hittade i frysen. Som brunch lagar jag engelsk frukost i långsam takt. Jag grillar portobellochampinjoner och tomathalvor och knapersteker bacon. Till sist gör jag en äggröra som bli så len och fin och perfekt att jag nästan blir tårögd. Äggröran har alltid varit min svaga punkt. Men nu har jag kommit på knepet: Man ska värma den ömt och försiktigt på svag värme så att den riktigt känner att man bryr sej om den.

Maken ger sej ut på cykeltur trots vädret och jag bäddar nya lakan i sängen och sätter på en maskin tvätt, som mullrar så trivsamt i bakgrunden. Sen sätter jag mej tillrätta och spelar The Sims. Maken säger att det är ett typiskt chefspel; alltihop går ut på att man styr vad spelgubbarna ska göra. Jag menar att det är ett kreativt spel och jag spelar för att jag tycker om att bygga hus och inreda, inte alls för att det är skönt när folk gör som man säger. Då ler han bara lite grand.

Jag tänker att det är ganska skönt med sånna här januaridagar också som blir just som man säger åt dem utan att ställa några krav alls.

Det här med äggröran, ja det ska jag tänka på länge.

Nedan en bild från i fredags på en liten grå ekorre som knaprar på en nöt - han sitter lite gömd men jag hade inte hjärta att gå närmre och störa i maten, han verkade så nervös av sej.