Sheffield är ett arkitektiskt potpurri. Det är bara att lära sej att älska det! Och nu, efter fem år, så älskar jag det. Kontrasterna, färgerna, det hysteriskt moderna och de enträgna gamla stenbyggnaderna, tegel med sot från fabrikerna, de perfekta glasfasaderna på de nya skyskraporna, alltihop tycker jag om:
De stora fina 1800-talsvillorna med ståtliga järngrindar och trädgårdar fyllda med rosor ...De smala höga stenhusen med vildsinta nymålade dörrar i vilken färg som helst ...Skyskrapor med små små inglasade balkonger ...
En triumfbåge i ett lägenhetskomplex ...Councilflats av det nyare slaget med paraboler, jag gissar på sent 80-tal ...Vikorianska skolor bredvid nytt kornblått tegel och ett virrvarr av trappräcken ...Nattklubbar i parkeringshus ...
Och så rivjärnet mitt i stan.
6 kommentarer:
Det är spännande och roligt med mångfalden, visar orädsla, att allt inte behöver vara så strikt och lika. Människorna är lite åt det hållet också med stor öppenhet och intresse för livet.
T a c k som visar sånt här!!!
Ja, du vet ju .., I love it!
Fina bilder och kul få se lite från Din hemstad.
Men så jättefint de gula dörrarna kontrasterade mot stenhuset!
Elisabet: Det är roligt att det uppskattas :)
Turtlan: Jag tycker de gula dörrarna är snygga på ett lite galet engelskt eccentriskt sätt :)
Jag tycker att det är kul med blandning. Man ser liksom historien spegla sig i byggnaderna. Olika tidsepoker trängs tillsammans på samma gata i princip :)
Trillingnöten: Så är det, helt huller om buller :)
Skicka en kommentar