Dubbeldäckare

Jag är fortfarande barnsligt förtjust i att åka buss. Det är lugnande och mysigt. Ja, inte i vardagsstressen, men när man har lite tid över, att bara åka nånstans. Jag brukar hoppa på vilken buss som helst, och se vart jag hamnar. Men det ska såklart vara en dubbeldäckare för extra spänning. Och man ska sitta högst upp,
längst fram, och det ska vara under den lugna timmen efter lunch, när nästan inga andra människor åker buss. Trappan upp till övervåningen går man i med fara för sitt eget liv samtidigt som bussen knycker och svänger. Det är spännande bara det. Och just den här bastanta rektangelbussen åkte helt plötsligt ut från smågatorna och gasade på för fulla gubbar på motorvägen! Det kändes som om bussen skulle välta! Väl tillbaka bland tegelvillorna tog jag det här ena kortet mot utsikten mot en annan dubbeldäckare. Det andra är på en av Sheffields många backar.

Dubbeldäckaren var av märket Volvo, lustigt nog.