Picnicdags!

Parken - here I come.

"Jag visste inte att du var så typisk engelsk av dej" säger min engelska väninna och ler roat åt min väldigt organiserade picnic igår - filt, pluggrejer, pennor, papper, kycklingssallad, vattenflaskor, bestick, blomspruta för svalka, korsord. För min del handlar det nog om att jag är van vid att spendera långa dagar vid havet och vet vad man behöver, men det är väldigt engelskt intygade min väninna att man planerar för aktiviteter i parken och förbereder sej noga. Jag tittar mej omkring i parken och ser ett gäng unga killar som noga förberett sej för att dansa breakdance i parken och tagit med sej en för ändamålet skapad dansmatta av gummi som de brer ut på gräset. Andra killar spelar fotboll. En grupp ungdomar försöker grilla fast man inte får. Många pluggar och har med sej ett halvt bibliotek samt proviant. Så det ligger nåt i det hon säger.

"Du, har du nån solskyddskräm?" undrar hon efter ett par timmar i parken. Då har min hud antagit en lätt nyans av beige medan hon är illröd. Det har jag inte.

"Du är nog inte så engelsk ändå" säger hon. Och när jag tittar mej omkring har nästan alla långärmade koftor, leggings och lotionflaskor i sin närhet. Mycket fräknigt är det också. Och då känner jag en våg av hemlängtan till Rålambshovsparken vid vattnet. Eller Djurgården. Eller en riktig strand. Svensk sommar vid havet - inte riktigt samma sak som bilden ovan

Men nu är det hursomhelst picnicdags. Bland fullt klädda engelsmän. Himlen är lika blå, iallafall.