Helgens förkylning resulterade i en grundlig uppdatering i vad svensk TV har att erbjuda. Jag hittade den fantastiska serien Glamourama på TV3 Play - jag hade hemskt roligt och blev nästan frisk på köpet (det ska vara lite Beverly Hills-glamoröst men det blir ju så svårt att få till det i grådaskig hagelstorm och panoramabilder över Stockholm iklätt smutsig snö). Däremot blev jag besviken på Så ska det låta - jag hade sett fram emot att få se Samuel igen men han sjöng ju nästan ingenting.
En helt annan sak jag tänkte på var hur länge sen det var sen man räckte upp handen - de gör de i Så ska det låta när de ska gissa ibland. Kommer ni ihåg när man var en nio, tio sådär och liksom hade en teknik att räcka upp handen och en geidgen kod på vilket sätt man gjorde det? Man kunde sträcka handen rakt upp och ivrigt guppa upp och ner. Man kunde räcka upp handen liksom med armbågen först så att det inte riktigt märktes men man var ändå skyddad från att bli påhoppad om läraren fick för sej att sätta dit nån som försökte ignorera det hela och inte räcka upp handen alls. Och så kunde man vila underarmen på huvudet och göra andra saker medan man räckte upp handen och väntade på att nån gång kanske få hjälp, under t ex en mattelektion. Prata skulle man ju helst inte göra.
Vuxna människor räcker ju inte upp handen på det viset. Man begär ordet. Liksom pekar lite diskret. Höjer ögonbrynen. Vad roligt det vore om vuxna människor satt på ett kontor och räckte upp handen när de inte kunde nånting. Och väntade på att det skulle ringa ut ...
2 kommentarer:
Ja lite kul om vuxna skulle fortsätta med att räcka upp handen:-)
Blev också lite besviken att Samuel inte sjöng så mycket och inte de där riktigt bra låtarna till hans röst.
Haha! En klockren beskrivning av handuppräckning! =) Det känns som att lärarna borde se igenom armbågsuppräckningen men man körde ju verkligen på den.
Skicka en kommentar