Det slår mej när jag kämpar med att hålla balansen på bussen. Där jag står med mina tre väskor. Och tre kalendrar (en privat, en för möten och en för att hålla reda på personalens semesterdatum). Och tre mobiltelefoner (en privat, en för jobbet och en för jouren). Att det här med att vara organiserad, det är väldigt opraktiskt. Och lite skrattretande. Som mannen i the Kinks-låten.
Igår satt jag hela dagen och jämförde den planerade budgeten med den faktiska. Och sneglade på jourtelefonen. Kan ingen ringa med nån liten liten kris iallafall, för att pigga upp, tänkte jag. För annars kanske man krymper till en sån där liten cell i kalkylprogrammet. Och innan man vet ordet av är ens planerade kapacitet samma sak som den faktiska, och ingen bryr sej om att utmana den. Inte ens man själv.
His world is built round punctuality, it never fails.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar