Jag tänkte på det där med brevet från anglikanerna angående homoäktenskap som kom från England till Svenska Kyrkan - i Aftonbladet naturligtvis kallad HOMOATTACK - och det som slog mej mer än själva ämnet, som bara gör mej så oändligt trött, är att brevet beskrevs som "väldigt engelskt. Både skarpt och artigt på samma gång".
Först blev jag lite stolt över att vara svensk och framåtblickande, och tänkte att det är skönt att slippa vara uppfostrad i engelsk konservatism. Men sen tänkte jag att vad underbart att få det med sej med modersmjölken, att kunna vara både skarp, och artig. Jag försöker lära mej det ständigt av the English. Men bara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar