Vart tittar man?

Jag har diskuterat följande med en kollega idag: När man åker buss så finns det ofta fyrsäten i par om två, där man sitter mittemot varandra. Jag tänkte idag välja just ett sådant säte, för att man har lite mer plats. Nej! säger min kollega. Där kan vi absolut inte sitta. Varpå hon tittar på mej som att men det förstår du väl. Det sitter en gubbe i hörnet, men för övrigt är alla platser fria. Jamen, säger min kollega, hur vi än sitter så måste åtminstone en av oss ha problem med vart vi ska titta. Va? säger jag. Ja, om man sitter mittemot en främling så kan man ju inte sitta och titta på den personen hela resan, man måste titta ut genom fönstret. Och då vrider jag på nacken och då får jag nackspärr. Min kollega är mycket allvarlig och lite upprörd. Jaha, säger jag. Så har jag aldrig tänkt. Vart tittar du då? undrar min kollega. Aha, säger hon sen, du läser en bok. Nej, jag läser aldrig på bussen, då blir jag åksjuk. Jag tittar väl, ja, lite runt omkring och så ut genom fönstret och lite på folk i bussen och på mobilen och så. Och detta har aldrig stört dej, undrar min kollega förvånat. Hmm. Jag tänker iallafall inte sitta där. Så det gör vi inte. Vi sitter på bredden och tittar in i två nackar istället.