Englandssymboler

Krig, parader, militären ...Fotboll ... Folk på väg nån annanstans bara måste stanna utanför puben och se hur det går. Ser ni polisen som placerat sej strategiskt?Och underlig mat. Som Toad in the Hole.

Reflektioner under andra dagen efter semestern

1798 eller 2010. Anna Maria Lenngren eller Steel City Anna.

Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon, eller Reflektioner från kontorsstolen en alldeles för varm dag i juni med en viss tanke på 'Talibantalet' (se Lilla Vi, avsnittet med Schyman).

Tänk, en flicka född nittonhundraåttiotvå
höra sedan barnsben fått
att på universitetet gå
leda till det bästa gott

Med läsning öd ej tiden bort -
Vårt kön så föga det behöfver,
Och skall du läsa, gör det kort.
Att såsen ej må fräsa öfver!

Inte visste hon att snart
skulle dagarna av byråkrati uppfyllas
Rapporter skrivas i en väldig fart
och av statistik förgyllas

Bliv vid din bågsöm, dina band,
Stick av ditt mönster emot rutan
Och tro, mitt barn, att folk och land
Med Guds hjälp styras oss förutan!

Det är inte konstigt att det lockar då
att resa sig upp i detta nu
packa sina pinaler och så
bli en hederlig Hollywoodfru!

Se denna mor i huslig krets,
Som vet sitt sanna kall bevaka,
Fullt med den ärelust tillfreds,
Att vara värdig mor och maka!

Strunta i att vara stursk och kavat,
offra liv och lem
Istället förnöjsamt laga mat
i sitt nätta lilla hem

Lyd, Betti, lyd bestämmelsen:
Sök ej att mannabragder hinna
Och känn din värdighet, min vän,
I äran av att vara kvinna!

Men dock, någon slags längtan ut,
gör att jag både vill ha och äta min kaka
Nu är min lilla läxa slut,
och till mitt sammanträde jag gå tillbaka

Vardag igen

Lite trögt var det imorse att packa lunchlådan och bege sej till kontoret. Men när jag väl var där kände jag mej fullkomligt nöjd och lugn medan mina kollegor rusade runt och hade panik och berättade allt som hänt för mej som jag tydligen också borde ha panik för. Jasså på det viset, tänkte jag bara. Jag hade tänkt mej mycket värre saker. Jag är mycket bra nämligen på att måla upp eventuella katastrofer, och nästan det värsta jag vet är att ha tid att tänka på dem. I två veckor har jag gått runt och tänkt på att jag skulle få någon insikt av något slag, någon slags ide om hur jag egentligen vill leva mitt liv, min innersta dröm, sånt där som man läser i tanttidingar om 'Jag blev avskedad från mitt jobb som receptionist i Motala men nu äger jag ett hunddagis i Nepal'. Men nån sån insikt fick jag aldrig. Det enda jag hörde när jag lyssnade på min inre röst var: 'Jag vill sova', 'Det skulle vara trevligt att baka en rabarberpaj', 'Man kanske skulle lägga sej och sola i parken' eller 'Nej, men så skönt att få den där strykhögen avklarad'. Nästan stressad blev jag över att inga intressanta utmaningar vaskades fram ur min själ, jag knep och knep och försökte pressa fram nån endaste liten dröm om en egen fårfarm på Gotland, ett liv som tantnovellsförfattare, diversejobbare medan jag liftar genom USA, meditera i Tibet - men inget, ingenting.

Däremot kände jag mej tämligen nöjd där jag satt och började rensa i kriserna, och fick tacksamma blickor av mina kollegor för att jag är sådär svenskt lugn. Tänk om de bara visste vilken ångest jag har haft för att jag inte vill ha hunddagis i Nepal.

Sista semesterdagen ...

Juni är nästan slut. Nu är det högsommar. Förkylningen börjar släppa. Det är varmt och klibbigt. Jag väntar med en viss anspänning på att Tyskland-England matchen ska starta. Och tänker lite tillbaka på semestern. Nu ska det jobbas på hela juli. Det känns nästan som att jobba på julafton. Men jag har haft himla tur med vädret under mina två juniveckor. Man vet aldrig hur det blir nu. Och på sätt och vis är det skönt att vardagen kommer igång igen, efter all hysteri runt både fotboll och kronprinessan ...

Från romantiker till praktisk fru

Första gången jag läste Madame Bovary så hejade jag på henne från start. Klart hon skulle bort och ut och uppfylla sina drömmar. Nästa gång jag läste den för inte så länge sen hade jag en plötslig och förvånande medkänsla för hennes man och tyckte att hon var ytlig.

Första gången jag såg Broarna i Madison County så kunde jag för mitt liv inte förstå hur Fransesca kunde låta bli att öppna den där bildörren och springa ut till Robert. Igår när jag såg den så fanns det verkligen inte en chans att hon skulle göra det, och om hon hade gjort det så hade jag tyckt att det var en synnerligen dum film.


Första gången jag såg Casablanca så hoppades jag innerligt att Ilsa inte skulle sätta sej på planet medan jag nu tänker precis som Sally i When Harry Met Sally att vad sjutton skulle hon göra på en schaskig bar i Casablanca.


Och nu senast när jag såg Little Children så tänkte jag att det här går aldrig bra ...


Jag vet inte hur den här utvecklingen har kunnat hända riktigt. Är det nån slags hollywoodshemmafru-mentalitet som smygit sej på? Eller är man bara romantisk när man är ung? Det första som slog mej när Fransesca packade väskorna var tanken på hur fort hon skulle börja irritera sej på Robert, som låtsas vara en man som diskar, men egentligen helst dricker öl. Hur hon skulle följa efter honom i hans drömmar, inte sina egna. Det är kanske så, att inte alternativen är tillräckligt bra, snarare än att jag slutat vara romantisk. Jag hoppas det ...

Midsommardagen 2010

Det blev teater igår. Den var trivsam men alldeles oerhört likt filmen, så hade jag inte tittat på When Harry Met Sally så många gånger förr så hade jag kanske haft roligare - jag hade ändå förväntat mej nån liten typ av uppdatering till 2010. Efter teaterbesöket blev det en liten färd i det stora hjulet. Det var ingen kö så jag tappade räkningen på hur många varv de lät oss åka.

Med Alvedonets hälp lyckades jag svänga ihop en liten midsommarbuffe också.Så på det hela taget ett trevligt midsommarfirande.

Midsommarafton 2010

Semesterdag 12-14 har spenderats solandes i parken och från igår eftermiddags, sängliggandes med halsont och feber vilket åtminstone gav mej tid att läsa böcker och tanttidningar med stor nogrannhet. Nu har jag satt i mej en Alvedon så att jag iallafall ska kunna rulla ut i parken strax för en midsommartupplur och förhoppningsvis räcker mina krafter till att öppna en importerad sillburk iallafall och göra nån form av smörgåsbord som sej bör. Lite ägghalvor ska jag väl klara av att fixa till och så har jag köpt miniatyrpotatis från Jersey som jag bara tänker koka och klippa lite balkongodlad dill över, dom är små som vindruvor och sprängfyllda med smak. Sen får jag nog ta en till Alvedon så att jag orkar gå på teater ikväll - jag har biljetter till 'When Harry Met Sally' på the Lyceum. Jag har sett fram emot föreställningen länge.

GLAD MIDSOMMAR!

Cleethorpes

Cleethorpes: Tufftufftåg prytt med omsorgsfult fyllda blomlådor, ett skrangligt tivoli, spelmaskinsinferno, snäckskalssommarminne, storslaget hav och sakralt lugn med hästar över vidderna. Allt på en gång.
Semesterdag 11.Två timmar tar det med tåg från Sheffield till den lilla östkustsstaden Cleethorpes. Sen väntar det där. Havet. Salt är det. Och stort är det också. Och blått. Men där slutar likheterna med mina tidigare havsupplevelser. Först och främst är det tidvattnet. Otroligt fascinerande. Havet kryper långt långt ut under förmiddagen och blottar en lerig sandbotten, på vissa ställen förrädiskt mjuk som kvicksand, för att några timmar senare slå tillbaka med full kraft av höga vågor som rullar över det som nyss var strand. Det dröjer inte länge innan det åter drar sej tillbaka. Det är som nåt slags djur, en stor och väldig organism. Det är inte längre det där härliga havet som man lugnt kan simma i. Här får man bara simma i vissa zoner. Och strandbevakningen är strikt: På bilden nedan kör en liten bil ut och säger åt ett par ynglingar som är på väg för långt ut i det som snart blir hav igen.Tidvatten - bilder av stranden ståendes på det som just var havsbotten, och så, lite senare, kluckande vågor vid sanden igen. (Sista bilden tagen från samma ställe som bilden på den lilla bilen som då körde på havsbotten)

Ja, det är inte bara tidvattnet som är olikt Östersjöns stränder. Det är det obligatoriska strandtivolit som verkar finnas längs alla Englands kuster. Spelmaskinshallarna. Korv, glass och sockervaddsförsäljarna. Tufftufftåget längs strandpromenaden. Åsnor med bjällror som leds fram och tillbaka med barn på ryggen. Miljön runtomkring, industrierna och de nötta husfasaderna. Vill man spela bowling på stranden, så kan man det. Och en pub finns det också. Det är annorlunda. Det finns inga kobbar och skär. Inga knotiga tallar. Inga klippor. Inte ens några myggor eller en endaste liten geting. Trots allt skrammel och tingeltangel som pågår på asfalten precis bakom stranden så är det liksom en underlig känsla av ödeland.
Havets stora rörelser påminner om att vi verkligen hänger som en liten kula i universum och snurrar så att havet drar runt på det där viset. Vi kan inte göra nånting åt det alls. Det är lite som med askmolnet, när folk blev förvånande och irriterade över att en vulkan vågade sej på att lägga sej i deras resrutter, visst hade man vetat om vulkaner men inte att de kunde ha en sån direkt effekt i ens vardag mitt i Europa. Sånt går man inte runt och funderar över. Eller på översvämningar. Flodvågor. Eller tidvatten. Man blir kanske mera ödmjuk om man bor vid ett tidvattenområde. Folk i Cleethorpes såg iallafall ytterst jordnära ut.

Manchester

Semesterdag 10: Manchester - Stor stad, mycket shopping! Och solsken. Det är torka i nordvästra England just nu. Det har inte hänt sen, ja det har nog inte hänt. Jag är himla nöjd med min hem-ester. Manchester besöktes i måndags med resesällskap från Sverige.

En liten godtycklig fika-utsikts-video. En liten gubbe i stråhatt har precis kommit fram och konstaterat att det aldrig har varit en så klarblå himmel i Manchester som idag.


Manchester City CentreManchester Piccadilly - jag är mycket förtjust i engelska tågstationer, särskilt sånna här stora.Affärer - här finns allt, symaskinsskylting, ett gigantiskt Primark, dyra finmärken och ja, till och med Clas Ohlson!