Slottet hade Robin Hood-utställning med tanke på den nya filmen som just släppts. Den här fina statyn står nedanför ingången. Nottinghams historia var dock mycket mer intressant än Robin Hood legenden och slottet hade en väldigt bra utställning om hur Nottingham växte fram som stad efter Romarrikets fall och vikingarnas invasion. Slottet hade också en fin utställning om mode genom tiderna, en stor konstsamling och en litet charmigt museum om Sherwood-regimentets vedermödor. Runtomkring slottet fanns dessutom en vacker viktoriansk trädgård med utsikt över staden. Och på det synnerligen lugna och trevliga kafeet fanns min älsklingslemonad med ingefära och enbärssmak:
Under slottet, i själva berget, finns ett antal grottor grävda under medeltiden där man kunde slänga ner oönskade älskare och aristokrater som man ville röja ur vägen. Naturligtvis spökar de osaliga själarna där nu. Under andra världskriget användes grottorna som skyddsrum. Och den här rabatten är en påminnelse om den tidens uppmaning
"Dig for Victory!", eftersom regeringen insåg att britterna skulle bli hungriga om kriget höll i sej:
Slottet. Det ser inte ut som i Robin Hood-filmen eftersom det förstördes under inbördeskriget 1651 och byggdes upp igen i slutet av 1600-talet. Det ursprungliga slottet byggdes 1067 av Wilhelm Erövraren och drygt 100 år senare stred Kung John, Rickard Lejonhjärta och Sheriffen av Nottingham om makten här.
Victorian Garden
Brewhouse Yard. Ett ytterst rart museum om hur man levde under slutet av 1800-talet i Nottingham. Trädgården är planterad med växter som man brukade ha på den tiden och så fint det är!
Grottorna.
Galleries of Justice Museum. Ett av de roligaste museerna jag varit på, trots att det handlar om brott och straff och inkuderar vistelser i källarhålor i totalt mörker. Skådespelare i tidsenliga kläder lotsar besökarna igenom en rättegång från 1600-talet, ner i fängelsecellerna där man får muta fängelsevakten om att få en så bra cell som möjligt, tvätta kläder som tvångsarbete i kvinnoavdelningen, rastas på rastgården under strikta order och till slut krypa in i Sheriffen av Nottinghams allra djupaste mörkaste källarhålor där de dödsdömda fångarna satt. Sen får man komma ut och fundera över saker som varför cirkeln om brott och straff aldrig bryts, bevittna en mycket verklighetstrogen hängning och ta ställning till om man tycker att det fortfarande ska gå till på det viset och studera broderade spetsdukar sydda av mörderskor som använt sitt eget hår som tråd och en benbit som nål, som tidsfördriv (
Although times are dark and sad, teach me Lord to be still stod det snirkligt). Det gjorde sannerligen ett stort intryck.
Slottet hade Robin Hood-utställning med tanke på den nya filmen som just släppts. Den här fina statyn står nedanför ingången. Nottinghams historia var dock mycket mer intressant än Robin Hood legenden och slottet hade en väldigt bra utställning om hur Nottingham växte fram som stad efter Romarrikets fall och vikingarnas invasion. Slottet hade också en fin utställning om mode genom tiderna, en stor konstsamling och en litet charmigt museum om Sherwood-regimentets vedermödor. Runtomkring slottet fanns dessutom en vacker viktoriansk trädgård med utsikt över staden. Och på det synnerligen lugna och trevliga kafeet fanns min älsklingslemonad med ingefära och enbärssmak:
Under slottet, i själva berget, finns ett antal grottor grävda under medeltiden där man kunde slänga ner oönskade älskare och aristokrater som man ville röja ur vägen. Naturligtvis spökar de osaliga själarna där nu. Under andra världskriget användes grottorna som skyddsrum. Och den här rabatten är en påminnelse om den tidens uppmaning "Dig for Victory!", eftersom regeringen insåg att britterna skulle bli hungriga om kriget höll i sej:
Slottet. Det ser inte ut som i Robin Hood-filmen eftersom det förstördes under inbördeskriget 1651 och byggdes upp igen i slutet av 1600-talet. Det ursprungliga slottet byggdes 1067 av Wilhelm Erövraren och drygt 100 år senare stred Kung John, Rickard Lejonhjärta och Sheriffen av Nottingham om makten här.
Victorian Garden
Brewhouse Yard. Ett ytterst rart museum om hur man levde under slutet av 1800-talet i Nottingham. Trädgården är planterad med växter som man brukade ha på den tiden och så fint det är!
Grottorna.
Galleries of Justice Museum. Ett av de roligaste museerna jag varit på, trots att det handlar om brott och straff och inkuderar vistelser i källarhålor i totalt mörker. Skådespelare i tidsenliga kläder lotsar besökarna igenom en rättegång från 1600-talet, ner i fängelsecellerna där man får muta fängelsevakten om att få en så bra cell som möjligt, tvätta kläder som tvångsarbete i kvinnoavdelningen, rastas på rastgården under strikta order och till slut krypa in i Sheriffen av Nottinghams allra djupaste mörkaste källarhålor där de dödsdömda fångarna satt. Sen får man komma ut och fundera över saker som varför cirkeln om brott och straff aldrig bryts, bevittna en mycket verklighetstrogen hängning och ta ställning till om man tycker att det fortfarande ska gå till på det viset och studera broderade spetsdukar sydda av mörderskor som använt sitt eget hår som tråd och en benbit som nål, som tidsfördriv (Although times are dark and sad, teach me Lord to be still stod det snirkligt). Det gjorde sannerligen ett stort intryck.
3 kommentarer:
Så otroligt intressanta dagar ni haft! Helt underbart och jag kollade på bänken om det var ni som satt där men M är så ju mycket snyggare så jag såg det var fel på en gång och tjejen syns inte så bra, ett annat kärlekspar var det;-)
Vad mysigt det ser ut. Jag hoppas jag flyttar till England snart ocksa. Om det blir sa sa blir det inte till nasta ar. Nar jag ar klar med all min militar traning.
Oj den här har jag ju helt missat. Hade ingen aning om fängelseupplevelsen. Vilken grej.
Skicka en kommentar