Här är brudparets späckade middagsvecka:
Onsdag: 25-rättersmiddag från Sveriges alla landskap på Ostindiefararen Götheborg vid Skeppsholmen. Runt 150 gäster, däribland Sveriges landshövdingar.
Torsdag: Privat middag på Drottningholms slott. Champagnemarshmallows till dessert. Runt 200 gäster, bland annat brudparets närmaste vänner.
Fredag: Regeringen bjuder på middag i Stadshuset. Runt 700 gäster, efter middagen galaföreställning i Konserthuset.
Lördag: Dags för vigsel - givetvis med efterföljande brakmiddag och tillhörande bröllopstårta.
Ja, alltså detta är inget positivt för kärleksparet, utan artikeln är skriven i en bekymrad ton över att de kommer äta för mycket. De har uttryckt önskemål om mindre desserter. Bara som en jämförelse:
Min bröllopsvecka:
Måndag. Gå upp fem på morgonen, jobba till tio. Direkt till stationen för att möta brudtärnan. Kväll: Möta makens släkt för första gången. Ordna fika och middag.
Tisdag. Städa och handla med brudtärnan. Sätta upp tält. Festpynta. Duka i kyrkan. Möta vänner och familj som rest hit. Repetition i kyrkan.
Onsdag: Gifta mej. Stupar i säng vid midnatt.
Torsdag: Städa efter bröllopsfesten, packa för bröllopsresan.
Fredag morgon vid fyratiden: Åka till Rom.
Fredag till söndag: Hetsa omkring i Rom.
Måndag klockan nio: Tillbaka på jobbet. Med högt blodtryck.
Tänk om mitt största problem hade varit stora desserter. Tänk, bara tänk.
Ja, jag är avundsjuk. Men en sak som gjorde mej lite mjukare inställd till kungafamiljen var en kommentar från en rojalist som skrev att hon inte ville betala pengar till alla kommunistpoeter som vi har i Sverige så att de kan lulla runt och skriva Jan Myrdalska alster. Lika lite som att andra vill betala för bröllopet menade hon. Och ja, nog finns där en poäng. Men förstås, det är ju inte många kommunistpoeter som gifter sej på rikets bekostnad i en nyrenoverad Storkyrka.
4 kommentarer:
Lol jag jobbade dagen före och dagen efter, dagen efter for min man till Polen. Hade aldrig träffat hans familj heller, tror det dröjde ett år rent av efter vi gift oss.
Spenderade väl kanske £200-400 totalt på bröllopet, inkl ringar, klänning, blommor och certifikat.
Men sen gick det ju som det gick också ;)
Ja det var sanslöst mycket arbete och när vi bor i olika länder så blev det så otroligt mycket jobb för dig, vi planerade fel kunde jag se efteråt med att komma kvällen före, det hade väl sin orsak med alla sjuka föräldrar vi hade, men rörigt också med för många runt omkring dagarna före tänkte vi nog, du gjorde så fint program, alla handtextade inbjudningar, alla handtextade placeringskort i kalligrafi,(jag pressade violer i alla fall och vilken tur du hittade den vackra brudklänningen i god tid när jag var hos dig och tiaran och väskan och de toppenfina skorna här när du var över till Sverige) mycket förberedelser med maten som var på två ställen, blomsterarrangemant i både kyrka och festlokaler som var två, underhållning, släkt som mest var i vägen och ville äta hela tiden, och alla arrangemant i kyrkan och präster om vad som fick sägas och inte och en präst som liksom skulle övervaka att allt gick rätt till och du som är protestant och hade synpunkter på det katolska och alla tillresande från så många länder och var de skulle bo och generalrepetition kvällen innan med alla. När vi möttes efter den till middag såg samtliga helt färdiga ut:-). Och din kära mor hann aldrig få en egen stund med dig. Men tack Gode Gud för din tärna Cecilia, för duktiga Carro och Jocke (vilken fantastisk fotograf han är, sett hans hemsida nu)tänk om han fått vara ifred med fotandet, så mycket lugnare det varit för er. Och så kunde mamma smugit fram ibland som inte heller tar så tokiga kort i jämförelse med de som sa de kunde bäst:-) Och Jonathan, vilken gåva att känna någon med de matkunskaperna, har aldrig upplevt något så vackert och gott varken förr eller senare. Och Karin med company till trädgårdsfesten med matlagning och fix. Och Carro som snabbt slängde sina skor till Cecilia när hon bröt klacken vid inmarschen. Och att de passade! Och alla duktiga musiker ni känner, och att prästen skötte sig bra. Städningen dagen efteråt var bland det värsta jag gjort i stress med din nya släkt runt benen, tack Gode Gud för Cecilia, hon är en pärla tänkte jag. Sen hann vi en vända på stan för lite shopping, och så blev vi alla sjuka! Av översvämningen troddes det som påverkat vattnet eller vad det var. Ja men själva bröllopsdagen var som en saga. Och nu när jag såg din kusins som inte hade så många duktiga kontakter så torftigt det blev, nästan synd om dem. Och de hade också en massa ändå att ta hand om efteråt och dessutom två småbarn. Men lite mer energi kunde de kanske lagt ned själva men säkert svårt att hinna, hon i slutet av terminen med sina gymnasister och han med sitt rådgivarjobb på banken. Och svärmödrarna och svärfädrarna (ja den ene är svårt sjuk och kunde inte delta) på båda sidor hade inte jobbat ihjäl sig om man säger så:-). Men hoppas du inte gifter om dig;-) och själv tänker jag inte göra det hur det än skulle bli:-)
Ja visst är de osannolikt bortskämda och vi betalar! Och sedan får flytta in i 3000 kvadrat nyrenoverat med designmöbler som de valt ut under en tid och med en trädgård på 80000 kvadrat. Men jag undrar, vad gör man i 3000 kvadrat? Måste ta lång tid att gå....
Och tänk så duktiga ni ungdomar är som dessutom är mycket yngre än prinsen och prinsessan. Jag glömde också att säga att maken din var duktig och med i planeringen och lyssnade på blivande svärmors förslag om västen och rouchen;-)hur det nu stavas.
Jo jobbet tänkte jag också på, ingen förståelse och man är i underläge när man är ny. Det var ju din vackraste dag i livet och dessutom var ni ju båda i nytt land. Men idag hade de slagit på stort:-) men det tar tid att etablera sig och det är ingen skillnad mot här när jag bytt jobb, inom mitt får man vänta ett år cirka innan munnen kan öppnas:-) sen kan man iofs säga vad man vill, är lite stört, nej mycket har jag alltid tyckt när nyexade kom och kunde berätta lite nytt om sin utbildning men de bads i princip att hålla tyst. Eller någon som hade 30 års erfarenhet och sa något om sin kompetens, "men du har ju inte jobbat här" sa man då;-)
Skicka en kommentar