måndag 28 juni 2010

Vardag igen

Lite trögt var det imorse att packa lunchlådan och bege sej till kontoret. Men när jag väl var där kände jag mej fullkomligt nöjd och lugn medan mina kollegor rusade runt och hade panik och berättade allt som hänt för mej som jag tydligen också borde ha panik för. Jasså på det viset, tänkte jag bara. Jag hade tänkt mej mycket värre saker. Jag är mycket bra nämligen på att måla upp eventuella katastrofer, och nästan det värsta jag vet är att ha tid att tänka på dem. I två veckor har jag gått runt och tänkt på att jag skulle få någon insikt av något slag, någon slags ide om hur jag egentligen vill leva mitt liv, min innersta dröm, sånt där som man läser i tanttidingar om 'Jag blev avskedad från mitt jobb som receptionist i Motala men nu äger jag ett hunddagis i Nepal'. Men nån sån insikt fick jag aldrig. Det enda jag hörde när jag lyssnade på min inre röst var: 'Jag vill sova', 'Det skulle vara trevligt att baka en rabarberpaj', 'Man kanske skulle lägga sej och sola i parken' eller 'Nej, men så skönt att få den där strykhögen avklarad'. Nästan stressad blev jag över att inga intressanta utmaningar vaskades fram ur min själ, jag knep och knep och försökte pressa fram nån endaste liten dröm om en egen fårfarm på Gotland, ett liv som tantnovellsförfattare, diversejobbare medan jag liftar genom USA, meditera i Tibet - men inget, ingenting.

Däremot kände jag mej tämligen nöjd där jag satt och började rensa i kriserna, och fick tacksamma blickor av mina kollegor för att jag är sådär svenskt lugn. Tänk om de bara visste vilken ångest jag har haft för att jag inte vill ha hunddagis i Nepal.

1 kommentar:

Elisabet. sa...

Idag på jobbet kämpade jag med att få fatt i femtiolappar och tjugor .., ja, jag lånade Maggans bil och körde till Pressbyrån och fick hjälp av dem.
Det är mitt ansvar att se till så att vi har växel hemma, men nu hade det tjorvat sig före midsommar och det har varit kämpigt.

Så kom jag tillbaka med det som vi behövde och en av töserna sa .."det är KATASTROF!" och menade att det var ont om tjugor.

"Nä, katastrof är det inte .., katastrof är det i Kina där det har varit jordskred och människor omkommit i rasmassorna, men vi har andra mynt att ge igen växel på och någon katastrof är det inte".

Då kände jag mig så där lugn också .-)