2 år som gifta ska man av någon anledning fira i temat papper. Det kan man verkligen undra över hur det kommer sej. Vi gav iallafall varandra extra fina kort i år. I papper. Annars vet jag inte så noga hur det är brukligt att fira bröllopsdagar. Såhär alldeles i början. Det är lite respektingivande med folk som har varit gifta i ett helt liv. Så brukar man be dom om tips. Det brukar aldrig bli så konkreta tips. Mer nåt lite luddigt om att kompromissa. Det intressantaste äktenskapstipset jag har hört kom ifrån Jan Myrdal, som i övrigt sagt mycket litet vettigt. Det lät nånting i stil med att gifta sej kan man göra med vem som helst egentligen, bara man vill samma sak. Det kan man fundera en stund på.
Jag ser det nog mer som att nu har man fått sin allra bästa lekkamrat. Och man har lovat att slå följe hela livet. När jag var liten så var ett av de mest tidsödande och energikrävande problemen vem man skulle gå till skolan med, och vem man skulle leka med sen. Nu så har man lovat att det alltid ska finnas en hand att hålla i. Då återstår det bara, enligt Jan, att man vill.
Det är kanske det man ska fira på bröllopsdagen?
2 kommentarer:
När det var papper så gav jag Matts en bok som han ville ha. Jag har faktiskt hållit mig till de här annars lite fjantiga traditionerna med olika material. Jag tycker att det kan ge en lite idéer om vad man kan ge. Jag ger ALLTID en present till Matts. Han har gett mig en gång, när jag sa till honom i förväg att jag förväntade mig något ;-)
Jag brukar säga att man ska välja sina strider och inte gå och lägga sig arg. Det funkar ganska bra. Sedan är det viktigt att ha någonting som är helt eget, en kväll i veckan då man är ifrån varandra och odlar "egna" relationer. Eller att man har ett helt separat intresse där man inte hela tiden klampar in.
När vi varit gifta i fyra år så förnyade vi våra löften - det var ju väldigt snabbt men Matts ville ha det så.
Kramar!
Jaa, kanske det vettigaste han, Jan, sagt;-). Ligger mycket i det och dina funderingar också. Att det finns en hand att hålla i och lek och glädje är så viktigt. Och det Du Nanna, säger också.
Det där med materialen tror jag är helt okänt för din stackars far, har han aldrig förstått. Men jag har fått ett smycke ibland så silver och guld känner han till...Och jag gör något vackert varje dag i vårt hem.
Skicka en kommentar