Busstrejk

Idag har det inte gått några bussar i Sheffield. Nästan. Inga vita bussar från företaget First, iallafall. Busschaffisarna strejkar nämligen. Men eftersom det kommunala trafiknätet här är privatiserat och uppdelat mellan en rad olika företag så gick det ändå ett par bussar. Och spårvagnar. Eftersom jag har lite Ingvar Kamprad i mej (och smålänningsblod) så tyckte jag att det var onödigt när min chef sa att jag kunde ta en taxi hem när jag bara kunde gå en liten promenad till en spårvagn. På 45 minuter. Uppför ett berg. Ibland undrar jag varför jag gör sånt men sen kommer jag ju på att jag är svensk. Man ska göra nytta för sej och inte glida runt i taxi på arbetstid och sprida ut onödiga pengar. Mycket trött men hemma är jag nu.

Jag hoppas att bussarna går igen imorgon. Firstbussarna alltså. Det är dom jag har en 16 punds åkremsa med. Aldrig mer ska jag klaga på Stockholms lokaltrafik. Visst är det dyrt, men så skönt att kunna åka med alla bussar, alla tåg, tunnelbana, tvärbana, spårvagn och till och med båt för samma åkkort. Det är så extremt irriterande när man står i ösregnet och väntar på bussen och så kommer en buss från det andra företaget, som man inte har remsa med. Det är ett ständigt dilemma vilket företag jag ska köpa veckokortet med. Vill man ha ett månadskort som gäller på alla bussar och spårvagnar så kostar det 75.50 pund. Det lönar sej inte. Eller så kanske det gör det. För att slippa stå där som ett pucko i ösregnet. Eller vandra uppför berg.

Vad skulle du göra, Ingvar?