Från hav till höstlöv

Augustiblommor
Augusti detta år har känts som den längsta månaden i hela mitt liv tror jag! Jag har hunnit fylla år, firas ett par tre gånger, badat i Östersjön, jobbat över hela Sheffield, läst om Mumintrollen, haft semester, åkt pariserhjul, vikarierat för min chef, bara haft en handfull lediga dagar och börjat följa X Factor. Kontrasten från första augustis strålande sommarvärme till denna kulna höstdag är så brutal att den nästan är overklig. Från Sverige, kräftor och kvällspromenader på Djurgården till ett regnigt Sheffield med jobb, jobb, jobb och mera jobb. Och inte en kräfta så långt ögat når.

I sanden vid Gålö 3e augusti. Hemma i Sheffield 9e augusti - Barker's Pool plus vår lägenhet i bakgrunden. Två världar på många olika vis.
Men nu börjar en ny månad med frisk och klar luft, nya utmaningar och kanske en hel del stora omvälvningar. Det är bara att andas in och köra igång. Mitt 27e år ska bli roligt!

Det ska tränas, karriäras, familjäras och, inte minst, planeras inför Projekt SSJ 2009 ...

Vissa människor blir man bara glad av ...

... Som denne. Och denna. Och här måste jag erkänna att jag började snyfta lite.

Värt att klicka på!

Ungefär som Obs

Inte sedan Obs Stormarknads dagar har jag handlat kläder i en mataffär (affären verkar tydligen ha blivit norsk och kallas Skeidar nuförtiden). Men idag gjorde jag det. Sainsbury's modemärke Tu hade inför Bank Holiday Weekend erbjudande om 25% rea på samtliga kläder. Jag kunde inte motstå, det fanns så mycket snyggt till hösten. Jag fick tag i en jättehärlig finstickad cardigan och en stilig top för 15 pund tillsammans. Verkar vara bra kvalite dessutom. Och smycken och andra accessoarer var också fina, jag får kanske titta igen. Så jag går från Primark till mataffärskläder och det är ett steg uppåt, ironiskt nog. Primark firar för övrigt 40 år i år.

Jag funderar på om det är lika töntigt att handla kläder på Sainsbury's som det var att handla på Obs. Jag bestämmer mej för att det är det inte. Jag kommer ihåg att jag fick handla bruna kläder på Obs när jag skulle klä ut mej till kamel nån gång på mellanstadiet. Det var bara där det fanns passande kamelutstyrsel utan att ens vara menat som något ens i närheten. Men jag älskade verkligen Obs när jag var liten. Ännu mer älskade jag Dunderhallen i Vårby. Det beror kanske på namnet, men det var liksom extra spännande där. Men mest älskade jag Domus i Tumba. Och fiket inne i affären. Tänk att det fanns en tid när en sån enkel sak som matinköp var förknippat med njutning och inte stress. Och en Pixibok var en perfekt present, varje gång.

Kvinnogöra?

Feministen Fay Weldon har gjort en helomvändning och menar att äktenskapsproblemen i världen skulle minska om kvinnor slutade att tjata på sina män och helt enkelt gjorde (hushålls)sysslorna själva. Detta debatterades ivrigt på GMTV imorse. På typiskt engelskt vis var det ingen som blev arg utan det fnissades bara lite försiktigt att "jahahåhå ja även om man har en snäll man så måste man ju ändå gå bakom honom och dammsuga igen så det blir ordentligt gjort".

Jag blev arg! Hallå! Läs denna artikel.

En fråga som jag ännu mera undrar är - hur kan män VILJA daltas med på detta vis. Liksom se det som en positiv grej att behöva en mamma när de är 48.

Gubbar brukar ofta lägga fram argumentet att kvinnans jobb sen urminnes tider har varit att laga mat och föda barn, och att det är först nu kvinnan har fått det bättre. Jag tror inte alls på det där. Jag tror kvinnans värsta tid var slutet av 1800-talet, och där befinner vi oss mer eller mindre fortfarande, fast med rösträtt och tillåtelse att jobba dubbelt och trippelt. Det är då inget att fnissa åt. I en tid då kvinnan lagade mat och passade barn och gubben var ute och samlade nötter tror jag inget av könen plockade upp den andres strumpor. Det gjorde man själv. Historieböcker som hävdar annat säger jag bara: Vilket kön har traditionellt berättat vår historia? Gissa vilken maktordning de vill belysa ...

Datakrångel

Min dator beter sej inte alls som jag vill men nu verkar jag ha fåt någorlunda ordning på den. Datorer är nog den mest tidskrävande uppfinning som finns. Om man skulle väga upp all tid det tar när dom krånglar, och jämföra med när dom inte fanns, så skulle det nog bli ungefär samma sak.

Igår på spårvagnen satt jag bredvid en mamma, mormor och en liten pojke. Mamman sa, "ja just det, den här spårvagnen går ju förbi Morrisons (stor supermarket) - där är det alltid roligt att bara titta lite även om vi redan köpt mat". (Det finns även blommor och möbler etc, typ ICA Maxi). Mormorn svarar att jo ja men hon är lite trött men kanske ... Pojken blir först alldeles tyst. Sen börjar stora tårar rinna nerför kinderna. Men snälla nån vad är det! ropar mamman. Pojken måste ta ett djupt andetag för att kunna få ur sej " .... jag ... ha...ha...hatar... att handla på ... Morrisons! Snälla, låt mej slippa!" Varpå alla i vagnen skrattar. Men detta med män som strejkar i affärerna börjar tydligen med nåt tidigt trauma. Jag menar, det är ju roligt att titta på saker som man inte behöver.

Blomtrassel

Denna blomma, med tjocka fuktiga blad som jag inte vet vad den heter, har jag haft en massa trassel med. Det är tänkt att vara en knubbig växt, som ett ltet träd med kraftiga bruna grenar. Men min växer så frodigt att det bara blir smala gröna grenar som dessutom slingrar sej, så att det blir som ett nystan av blad. Jag har läst nånstans att det beror på för mycket vattning. men hur ofta ska man vattna egentligen? Jag försöker vattna bara en gång i månaden, och den blir ändå sådär. Tappar den ett blad som faller i jorden rotar det sej direkt och blir en ny trasselväxt. Hjälp mej! Flera gånger har jag helt sonika klippt av hälften av grenarna, och så gjorde jag också i går. En tillfällig lösning. Nån som har nåt tips?

Pre Annas brutala behandling

Post trimmning

De stackars oönskade grenarna

En drömdag?

Mina lektioner ställdes in idag och vips så blev jag överraskande ledig. Frågan är då vad man egentligen gör med denna oväntade lucka. Jag kommer att tänka på kändisar i diverse veckotidningar när de berättar om "en vanlig dag i deras liv" när de alltid går upp klockan 7 och springer, sen äter korn och kli till frukost, sen har ett möte med sin manager över en latte och skriver en timme på deras nya spännande roman och har massvis av inspiration, sen lagar japansk traditionell middag med minst 7 av sina närmaste vänner och ALLA hjälps åt att laga för att det är så trevligt och sen badar de i havet utanför villan och sist men inte minst dricker de en lugnande kopp te i kvällssolen och somnar sedan gott.

Nu börjar min dag inte alls på detta sätt. Jag vaknar kallsvettig klockan 04.15 av att jag drömmer att jag kommer på en mördare som gömt sina lik i små små kistor. Lyckas somna om. Vaknar 10.30 och är fortfarande trött och på dåligt humör. Äter en yoghurt och tittar på hus som jag inte har råd att köpa utan att bli livegen tills jag dör. Försöker sedan hitta ett snyggt köksskåp från Argos men inser snabbt att köksskåp inte är "inne" och därför inte finns. Jag funderar en stund på att åka till Meadowhall men har bara ingen lust, särskilt inte när det börjar ösregna. Jag tvättar, diskar och klär på mej. Sen lagar jag motvilligt mat av rester medan jag funderar på att detta är alltså vad man gör av en öppen dag med potential i sitt liv. Det är en mycket nedstämmande tanke. Jag skriver ursäktsmejl till folk för att jag är sen med vissa viktiga saker som jag lovat att göra. Gör sen dom sakerna och får en malande känsla av tristess i magen. Där är jag nu. Jag borde iallafall masa mej ner till Primark. Annars börjar jag förmodligen städa, och det vill jag inte tillbringa min ledighet med. Min restmat blev i vilket fall som helst ganska god.
Tager vad man haver gryta:

• Grönskaker som blivit över som lök, paprika, tomater, broccoli, blomkål, zuccini, morötter - vad som helst, mer eller mindre (jag hade gul lök, röd paprika och broccoli)
• Grädde/creme fraiche/mjölk
• Senap, soja och tomatpure
• Rökt korv/skinka/kassler

Fräs kött och grönsaker. Tillsätt vätska. Puttra. Krydda med senap, salt, peppar, soja och tomatpure. Och färska örter om det råkar finnas. Salvia är gott till fläskkött. Servera med ris, pasta eller potatis.

Det är kanske sånt kändisarna gör också egentligen. Fast det vill man ju inte gärna säga i tidningen.

Busiga - eller bara enormt irriterande?

Vems sida står du på, Simons eller Cheryl/Dani/Louis? Själv håller jag oerhört mycket med Simon. IRRITERANDE! Jag pratar alltså om X Factor som just börjat, och tvillingbröderna Edward och John. Ni måste tyvärr klicka på länken för att se hur jobbiga dom är. Denna gång har X Factor en live publik även för de första framträdandena, vilket verkar som en positiv grej.

Simon quotes of the day: "Let's. just. sing. the. song." "Why do you speak in an American accent? Be Irish." "It's not cheeky, it's annoying." Hear, hear!

Jag är iallafall inte en pingvin

Det är fint väder så jag gnäller verkligen inte, men det märks ändå hur jag än förtränger det, att sommaren går mot slutet. Detta är ett tydligt tecken - bara gröna växter kvar på balkongen, alla andra har blommat över. Och luften är kallare, även om solen skiner. Trist, men inte så mycket man kan göra åt saken. Eftersom jag redan kände mej deppad av detta faktum, och av att jag snart ska jobba igen en låååång vecka, så tittade jag på March of the Penguins och gladdes åt att jag iallafall inte behöver knalla över Antarktis i snöstorm. Fast sen blev jag jätterädd för leopardsälen, det är banne mej det läskigaste djur jag nånsin sett. Titta om ni vågar ...

Konsumtionssamhället

Jag tittade igår på Lukas Moodyssons Ett Hål i Mitt Hjärta, ganska många år efter alla andra (fast det var väl inte så många som såg den överhuvudtaget egentligen). Det är en mycket obehaglig film, som näst efter Requiem For a Dream nog är den mest illamåendeframkallande jag sett. Kärnan i det hela verkar vara hur vi behandlar varandra som varor och objekt. Moodysson suddar ibland ut människors ansikten precis som olika produkters märken för att markera detta. Jag är glad att jag äntligen har sett filmen, men jag föredrar humorns sätt att illustrera konsumtionssamhället - Köp Ulla Skoog!

Vardag

Rosor, choklad och bröllopsdagar i all ära men det är omtanken i vardagen som smäller högst! Det har varit en väldigt lång vecka och jag har bara en dag ledig, imorrn, så att ha en väntande middag när man kommer hem är inte alls dumt. Det har hänt ganska ofta denna vecka att jag knappt träffat min man då vi jobbat olika tider men som tur är kan man kommunicera ändå. Jag hoppas på fint väder på lördag och en dag i parken ...

Olater och bokstaveringsproblem

Det finns ett oändligt antal hämtmatställen i England, som, till skillnad från i Sverige, nästan alltid kör ut maten till en också utan extra kostnad. Igår kände jag att det var dags för en sådan hämtmatskväll, vi valde Vietnameese Noodles-stället på London Rd. Man blir aldrig besviken. Det enda jobbiga är att beskriva vägen. Jag har aldrig lärt mej de engelska koderna för bokstavering (som att T alltid är t for tango) så jag drar till med lite vadsomhelst. Mycket förvirrande för alla inblandade ... Men kan nån det där alfabetet egentligen? Är det jag som är onormal? Artikel om det hela finns att läsa här. Och här. Jag menar alltså när folk inte fattar vad man säger och man behöver bokstavera, så har varje bokstav ett bestämt ord som är fonetiskt extra hörbart på distans, vilket jag aldrig brytt mej om innan jag flyttade hit. I Sverige gäller för övrigt T för Tore. Men det lär ju komplicera mina takeawaybeställningar ytterligare.Så, hursomhelst, mumsande på en farligt stor portion hämtmat väntade jag på Tescos hemleverans av veckans matvaror. Det är sannerligen lätt att bli fet i dessa tider. En bra sak med matvaruleverans till dörren (kan inte direkt finna någon positiv aspekt med takeaway förutom den uppenbara lat-aspekten) är dock att när man handlar på nätet så väljer man själv det man behöver på ett organsierat sätt, istället för att bli bländad av rabatterbjudanden och 2 for 1 reklam för sånt man inte behöver, men köper ändå. Det blir faktiskt billigare och hälsosammare.

Kvinnor i politiken

Fler borde det vara. Jag ska erkänna att jag i senaste valet röstade på ett visst parti endast på grund av Maud. Ja, kanske inte endast. Men Maud kan vara röd eller grön eller blå för mej, det struntar jag i. Hon är så fantastiskt gullig, snabbtänkt och entusiastisk. Politiken behöver en sån som hon. Ibland önskar jag att Gudrun Schyman vore lite mer som Maud. Då skulle jag kanske rösta på henne också. Varför Maud är så tacksam att skoja om, det förstår jag inte alls ...

Och Göran persson, fy fy fy på dej. Ingen ska vara dum mot Maud!

Man vet att man åker mycket buss när ...

... busschaufförerna hälsar på en när man möts i affären. Det bor ändå en halv miljon i den här stan.

Andra iakttagelser från dagen: Har väntat länge på en asbestsanerare idag. (Ej nånstans där jag brukar vistas så ingen behöver oroa sej). Jag ringde till slut upp kontoret och väntade mej nåt i stil med "Goodafternoon, government protection against dangerous substances, how can I help?". Istället svarade en gubbe rätt och slätt: "Hiya, asbestos". Sånt kan förgylla en hel dag för mej. Men så var den också oändligt långtråkig.

Nån asbest fanns det för övrigt inte heller.

Förresten, hur coolt är inte google maps street view. Bara som en bisak. Jag skulle kunna glo där i timmar om jag hade tid.

Vart tittar man?

Jag har diskuterat följande med en kollega idag: När man åker buss så finns det ofta fyrsäten i par om två, där man sitter mittemot varandra. Jag tänkte idag välja just ett sådant säte, för att man har lite mer plats. Nej! säger min kollega. Där kan vi absolut inte sitta. Varpå hon tittar på mej som att men det förstår du väl. Det sitter en gubbe i hörnet, men för övrigt är alla platser fria. Jamen, säger min kollega, hur vi än sitter så måste åtminstone en av oss ha problem med vart vi ska titta. Va? säger jag. Ja, om man sitter mittemot en främling så kan man ju inte sitta och titta på den personen hela resan, man måste titta ut genom fönstret. Och då vrider jag på nacken och då får jag nackspärr. Min kollega är mycket allvarlig och lite upprörd. Jaha, säger jag. Så har jag aldrig tänkt. Vart tittar du då? undrar min kollega. Aha, säger hon sen, du läser en bok. Nej, jag läser aldrig på bussen, då blir jag åksjuk. Jag tittar väl, ja, lite runt omkring och så ut genom fönstret och lite på folk i bussen och på mobilen och så. Och detta har aldrig stört dej, undrar min kollega förvånat. Hmm. Jag tänker iallafall inte sitta där. Så det gör vi inte. Vi sitter på bredden och tittar in i två nackar istället.

Bree

Bree Van der Kamp i Desperate Housewives upptar mina tankar denna förmiddag. Hon är så söt. Och hon vill så gärna vara perfekt, men misslyckas så förkrossande med alla betydande känslorelationer. Hon är en viktig karaktär. Jag tittar noga på hur hon beter sej den sista självande timmen innan jag måste sätta mej på bussen till jobbet. Det är inte viktigt att vara perfekt. Det viktiga är att kunna relatera till andra människor.

En autistisk dag

Hej, säger min klient efter att inte ha sett mej på fyra veckor, du har nya glasögon. Till saken hör att de är så gott som identiska med mina gamla, fast lila (Karin, jag menar inte dom du såg, dom är tjocka och mörkgröna). Tänk, hur kan du komma ihåg hur dom andra såg ut, säger jag förvånat. Ja, annan färg förstås, sa hon. Och så var glasen ungefär en tumbredd större. Imponerande.

Nästa klient säger, efter jag aningen förvirrad för tredje gången frågar om han behöver hjälp svarar "oroa dej inte och lugna ner dej lite". Jag är så trött och har haft så snårigt på jobbet på sistone att jag knappt vet vad jag heter. Hela dan har jag mest känt mej i vägen och mina klienter har varit alldeles underbart självständiga, kanske för att de märkt min stress. Det är i sånna stunder det känns skönt att titta på Rudolf när han hugger gran. Det kan alltså vara värre.

Appropå att hugga gran utan tillstånd menar Rudolf: "Jag betalar skatt. Jag har gjort lumpen. Jag ger pengar till Rädda Barnen. Jag har alla rättigheter på min sida".

The Unitarian Chapel

The Unitarian Chapels kyrkogård (katolska kyrkans kyrktorn i bakgrunden)

Mitt i city ligger denna plats, som brukar befolkas av affärsmän med lunchlåda vid ett-tiden och små tanter med vovve på eftermiddagen och sent på kvällen lite lurkiga typer. Det är en sån lugn och fin liten hörna och jag har egentligen aldrig förrän i söndags reflekterat över att det faktiskt är en kyrkogård. Jag passade på att lägga en blomma på en okänd grav som var alldeles nednöten.
Kyrkan är Unitarian, som är ett lite annourlunda samfund än gängse protestanter och katoliker. De kännetecknas som liberala och avvisar tre-enigheten, vilket innebär att de inte ser Jesus som Guds son utan mer som en profet. Kapellet byggdes år 1700. På skylten utanför står det "The Unitarian way offers freedom for people to develope their own religious or spiritual stance. All are welcome". Jag hade faktiskt aldrig hört talas om denna kyrka, den är mycket liten i Sverige men det finns en församling i Malmö. Men jag tycker att det var intressant med en såpass annorlunda teologi.

Kapellet

Jag förstår ändå inte riktigt, varför om man har en egen ståndpunkt ändå, vill dela den med andras ståndpunkter på detta organiserade sätt. Jag tänker att då kan man väl diskutera med vem som helst. Men det finns kanske en charm med det hela. Om inte annat så är kyrkogården utanför kapellet mycket trivsam.

(Jag läste nånstans att amerikanska politiker som inte vill tillhöra en traditionell kyrka men ändå vill kunna säga att de är kristna för att fiska röster gärna blir unitarister. Då slipper de trassla in sej i frågor om gayäktenskap och aborter och stamcellsforskning och andra politiska heta potatisar.)Tre roliga statyer av tre kvinnor varav en är arg, en springer och en leker med sitt barn

En rolig födelsedag

Jag är mycket överraskad, och nöjd, med att så många kommit ihåg min födelsedag i år, det var länge sen jag hade ett sånt firande. 25-årsdagen firades bara några veckor efter bröllopet så den kom liksom bort. Förra året kom jag precis hem från en begravning och var inte direkt på festhumör. Men i år var det bara roligt! Jag är riktigt rörd över flera klienter som ritat kort och grattat, idag fick jag presenten "jag ska vara artig och snäll hela dagen" av en annars trilskande klient. Så jag hade en kanondag på jobbet. Och igår var en fantastisk skön och okonstlad dag med en ledig och glad matlagande äkta man, perfekta presenter, picknick i parken och sträckläsning av tanttidningar med tillhörande korsordslösning. Mer önskar jag mej inte av livet, jag tror detta är så bra det kan bli!

Uppvaktning och firande

Ett litet stilleben får illustrera min födelesedag, som just börjat, eller egentligen inte börjat alls för jag föddes vid ett-tiden. Igår firades jag på jobbet. Ett egenritat kort av en tjej och ett noga utvalt kort av en kille med Aspergers - precis så ser jag tydigen ut ofta på jobbet men "särskilt när du hjälper mej att storhandla". Kanelbullarna hittade jag i Örebro och kan väl ses som en liten present till mej själv. Ikväll ska jag firas av min make, och tills dess ska jag fortsätta med sysslorna nedan: Balkong, solstol, läsa alla Allas veckotidningar jag missat under semestern och så äta de underbara svenska egenhändigt importerade karamellerna "Jättesur". Perfekt!

Ode till Sombreros

Detta snacks har jag, trots det eldiga latinonamnet, bara hittat i Sverige. Och jag saknar det så hämningslöst. Nu har det blivit svårt att få tag på till och med där. Jag fick åka till Klippet i Örebro och maniskt inhandla dom. Jag kan inte minnas helt klart när jag började äta sombreros men det var länge sen och jag hoppas nu innerligt att dom inte försvinner ...

Sheffield från ovan

Sen ett par veckor tillbaka har Sheffield fått sitt eget London Eye, fast här är vi lite mindre pretentiösa och kallar det helt enkelt för vad det är, ett stort hjul - The Sheffield Big Wheel. För £6.50 fick man tre varv och ett traumatiskt stopp allra högst upp då jag började få svettningar och skakningar, men det var ett helt planerat utsiktsstopp. För £70 kan man få en VIP kabin med champagne, undrar vilka som går sånt! Det var helt klart värt det och jag vill gärna göra det igen, kanske på kvällen när det är mörkt.

Town Hall and the wheel

Från Barker's Pool

Utsikten, zoomade in de söta brevlådorna utanför Town Hall

Sommaren är kort

Jag kan inte förstå att det bara var 6 dagar sen jag låg på stranden vid havet och tittade upp på den starkt blå himlen. Sen dess har jag jobbat 50 timmar. Kanske inte konstigt att man känner sej både sliten och zombielik. Jag stirrar på mina semesterfoton. Så många saker att sakna. Skog, björkar, blåbär, ja nästan till och med myggen och uteduschen. Ibland är det nästan bättre att skippa det man längtar efter. Det är så jobbigt efteråt. Så mycket minnen som rivs upp. Men kanske är det en lycka i att kunna sätta sej i ett plan som åker uppåt, bort och framåt. Och skapa ett eget hemma.

Komik på hög nivå

Ingen kan gestalta vardaglig panik som Peter Haber i Sunes Jul. "Jag sa ju att vi skulle hålla ihop i kolonn!!!" "Jag förstår precis, jag förstår preciiiiis, du behöver inte säja nånting - familjen e bortsprungen". Väldigt roligt också att dom rear solstolar mitt i december och att man kan få en hängmatta på köpet ... Håkans frisyr, underbar ... Mamman vid smågodiset ... Informationstanten till Rudolf: "Vi ses nästa år igen! ... Oj, men det där är ju lagret?!" (där pappa Rudolf råkade bli inlåst förra julhandlingen och polisen kom ...).

Man kan titta på detta massvis av gånger! 1991, vilken nostalgi.

BBQ!

Idag var en jätterolig dag på jobbet för mitt företag ordnade en stor BBQ för all personal och klienter. Det blev superlyckat inklusive strålande solsken. Sheffield Star var där och fotade så håll utkik!

Svensk mat?

Kan det bli svenskare än såhär? Småortspizzera och asiatisk hämtmat. Finns överallt. Men det där älgköttet får man allt leta efter. Eller strömmingsflundran. Jag vidhåller, efter ännu ett Sverigebesök, att världens godaste pizza är svensk. Och att det är en kappritjåsa jag saknar, snarare än vare sej renskav eller kaviar eller knäckebröd som dom säljer i delikatessdisken på Arlanda. En äkta förorts-/småstadspizzeria borde det finnas i gaten, det är det vi svenskar behöver innan vi ska ut och möta stora världen. Med vitkålssallad till såklart ...

Juli

Så är nu juli förbi. Och imorse vaknade jag med en känsla av olust att så är även inte bara semestern, utan hela sommaren. Lätt duggregn. Folk har långbyxor och en del provar redan sin nya höstkappa. Stan är full av liv och studenter som festar mitt på en vardag medan jag själv traskar hem efter mitt tolvtimmarspass som så vänligt välkomnade mej tillbaka. Som tur är har jag en hel massa sommarbilder som kanske kan muntra upp mej och nån annan slutpåsemesterdeppig själ.

July var en kontrastrik månad med heatwave, lite engelska sommaröversvämningar, svenskt duggregn och härlig salt havsvind med strålande sol. En kollega slutade, det var enorm stress på jobbet, busstrejk och hemska åskväder. Sen semester som blev en rusch den med på sitt vis. Läsa hann jag bara göra på flyget. Plocka blommor hann jag inte heller. Men kräftor åt jag, förmodligen en 200 stycken. Jag antar att man måste prioritera här i livet. Och många fina kvällspromendaer har jag haft vid havet jag saknar så gräsligt trots att jag bor på en ö. Nu, som sej bör i augusti, börjar jag på allvar längta till julen. I september kommer första julpyntet till Primark ...

Sommaren i bilder! Stockholm, landet och Örebro.