Sista mars

Mars är den tredje och sista tunga vintermånaden på året. Jag ser alltid fram emot när den mulna trion januari, februari och mars äntligen är över. Sen är jag glad hela året ända till november, som är lika gräslig som alla de tre just nämnda tillsammans. Nu har våren kommit, påskliljorna slagit ut, knoppar finns överallt och små späda löv på träden. Snart är det påsk och helt plötsligt är det pingst och så vips, så är det sommar!

Mars månad har trots allt piggats upp av en hel del firande. Det har varit Comic Relief, Sankt Patrick's Day, Internationella kvinnodagen, Mothering Sunday och en trevlig marknad i stan, samt Mors födelsedag, min namnsdag och min och makens 4-årsdag sen vi möttes. TVn har visat det bisarra programmet Paris Hilton's British Best Friend och måndagarna muntrats upp med nya Beverly Hills 90210. Jag har shoppat en hel del roliga fynd och gått många långa och sköna promenader i Botanical Gardens, Hillsborough Park och runt om i stan när det varit varmt och vackert väder. Så egentligen har det varit en riktigt bra månad. Förutom alla förkylningar och det faktum att jag bara varit på gymmet en enda gång i mars.

Icke heller att förglömma den underbara Melodifestivalen. Ett numera ganska ensamt nöje eftersom ingen vill titta med mej, men jag lyckades själv titta på alla deltävlingar utom en live över nätet på min gamla sneda laptop. Jag hade inte ens bett om ledigt på lördagkvällar denna månad men det föll sej så ändå, så Gud gillar nog schlager. Och jag är lite pirrig över vårt bidrag; jag tror nog att det kan gå ganska bra för vår operadiva i Moskva! Fast först så ska vi ta oss igenom semifinalen förstås, men om ni kollar in vår konkurrens på svt.se där alla de andra ländernas bidrag finns så borde det gå vägen. Fast man vet ju aldrig med Eurovision ...

Kicka in april månad med dessa alster vettja!



Håret! Scenkläderna!



Catchy?

Meadowhall, Meadowhell, Murderhell

Jag har skrivit om detta shoppingparadis många gånger men nu ska det ske med bilder. Stort som sjutton är det, gatorna finns utmärkta på kartan till och med. Jag avskyr ibland stället, särskilt på helgerna när jag verkligen förstår smeknamnen, men vardagar på eftermiddagar och kvällar när man inte har nåt bättre för sej är det kul att åka hit och strosa runt. Karin, hit ska vi och handla på Primark! Minst lika stort som i London, så det så, och framförallt inte lika mycket folk.

Utsikt från spårvagnsperrongen ... And at night!

Den välkända kupolen utifrån ... Och inifrån.

Vattenfall, palmer och annat tjusigt

Gigantisk parkering och entre

The Oasis, matställenas mecka, och lite dekoration utanför en av entreerna

Vår svenska stolthet H&M, Starbucks och naturligtvis Primark!

Ulrika intervjuas ikväll

De som har tillgång till ITV1 kan ikväll klockan 22 engelsk tid se en lång intervju med Ulrika Jonsson, otur i kärlek, tur i spel - hon vann ju Celebrity Big Brother i januari men har fyra barn med fyra olika pappor. Om detta och annat kommer Pierce Morgan att fråga om. Jag ska titta!

Devonshire Green

Den förlorade timmen kompenserades av underbart vårväder idag. Detta är den nyligen uppiffade parken utanför mitt kvarter, full av soltörstande britter. Devonshire Green är mest känt för skateboardrampen och för en del festivaler som hålls här, men för mej är det vardag att gå hem genom parken och lyx att kunna slappna av på en bänk innan jag går hem med en kopp kaffe om det för en gångs skull är soligt ... Området var före andra världskriget fullt av hus men det bombades så illa att det efter många års förfall fick bli en parkeringsplats, tills myndigheterna beslutade att låta det hela bli en park istället på 80-talet. Det var bra det!

The Forum, karakterisktiskt blått hus med min favoritklubb nattid samt diverse udda affärer öppna dagtid

Utsikt mot skateboardrampen

De få viktorianska husen som finns kvar i området.

Och så här såg det ut i snön för 1,5 månad sen!

Men sånt vill man ju inte tänka på nu, så vi avslutar med påskliljor!

Underbara Mia och Klara

Några favoritklipp från serien ... Så hemskt att det är slut!



"Nej! Det sa jau ente!"



"Nej, jag jobbar som frisör"



"Det er en liten tvättsvamp vettdö, å små skor har en där han tripper"

Firth Park

Firth Park Shops

Ett anrikt område i Sheffield, donerat till staden av Mark Firth 1875 (han ligger begravd på Sheffield General Cementary som jag skrivit om förr). Jag önskar att spårvagnen fortfarande gick hit, ni kan se minnen i mitten av rondellen av hur det brukade se ut. Ett trivsamt, charmigt område i Sheffield, ganska långt från stadskärnan men värt ett besök!

Wharncliffe Pub

Damtidningarnas underbara värld

Jag har ett starkt begär efter svenska dam- eller kanske till och med tanttidningar. Jag menar inte skvallertidningarna, utan de rejäla recept och tipstidningarna som Allas, Allers, Året Runt, Hemmets Journal och Hemtrevligt. Dess motsvarighet finns inte i England (det är bara prins Harry, hudkrämer och Posh Spice för hela slanten), men jag har fått en prenumeration av min mor så att mitt begär kan stillas. Några saker får mej dock att le lite snällt men med en gnutta sarkasm eftersom i dessa tidningars värld så

• Är en trerättersmiddag som går att laga "bara" på 2 timmar en snabb och enkel vardagsgrej att pyssla med då och då
• Avslutas alla reportage minst 20 sidor efter att dom inleds. Det finns siduppslag enbart med små avslutningssnuttar från andra sidor. Och ibland finns aldrig nån avslutning.
• Alla hemma hos reportage hos vanliga människor handlar alltid om hjärntumörer, utbrändhet, familjetragedier eller udda saker som "Jag är pilot fast jag inte har några armar"
• Alla hemma hos reportage om kändisar handlar alltid om hur lyckliga de är och vart de har sommarhus
• Pågår en ständig läsardebatt om korsorden. De är för svåra. För lätta. För många. För mycket sudoko. Sudoko borde vara på en ensam sida för Britta i Avesta vill riva ur dem och ge till sin granne, men som det är nu så förlorar hon ju receptet på fiskpudding som hon så gärna vill spara!
• Finns det egna sidor enbart om folks barnbarn.
• Förväntas alla kunna sticka, sy och virka
• Poserar temaredaktörerna för olika sidor väldigt stelt nere i hörnet, roligast är de två trädgårdsexperterna som bär på varsin jättekruka och ändå ler snyggt i en pose.

Men ren njutning är det att kollras bort i denna mysiga idyll. Och man lär sej lite av varje. Till exempel att det inte finns svarta oliver, de färgas svarta. Där ser man!

Höjden av ensamhet

Igår kväll när jag skumpade över bron in till stan på spårvagnen så såg jag den nybyggda studentskrapan The Pinnacles, och hade perfekt insyn i en tio, femton lägenheter på hörnet - exakt likadana kök travade ovanpå varandra, exakt samma mörkbruna fuskträ på köksluckorna och i nästan varje fönster skymtade en enda student som pysslade med sin matlagning. Det kändes väldigt typiskt 2009. Och måste väl vara höjden av ensamhet.

The Arts Tower

Denna byggnad är ett typiskt kännetecken för Sheffield och har fått sitt namn eftersom många lokaler tillhörandes Arts-fakulteten på University of Sheffield finns här. Just nu Sheffields högsta byggnad, men kommer snart att köras om av skyskrapan som håller på att byggas vid Arundel Gate. The Arts Tower rustas just nu upp men får inte göras om eftersom den är en listed building. Jag hade flera lektioner här som student, och åkte ibland upp högst till toppen och kunde se över hela staden. The Arts Tower är mest känt för, förutom den udda 60-talsdesignen, den lilla hissen utan dörrar som aldrig stannar, och som man måste hoppa i och ur i farten. Mer fakta om byggnaden och resten av universitetsområdet finns att läsa på BBC's websida.

Liksom så många andra byggnader och ställen i Sheffield har jag gått ifrån att tycka att de är hiskeligt fula till egensinnigt charmiga. När jag ser Arts Towers silhuett från tåget så vet jag att nu är jag hemma igen.

England, England

Har haft en lång och tröttsam dag idag. Men när jag åker genom Sheffieldkvällen högt uppe på en av kullarna och ser den stora tavlan av små ljus från alla fönster och lyktsken breda ut sej i blå skymning, över alla tegelhusen och fotbollsstadion och stadshuset - då tänker jag att det är inte illa ändå, att vara i England. När jag åkte nattbuss hemma i Stockholm brukade jag njuta av vyerna över vattnet, och skogen som kom så nära efter stadskärnan, och de ödsliga motorvägarna. Nu kan jag se skönheten i den gigantiska bebyggelse som täcker det mesta av den här ön, och som väcker en slags trygghet. Jag vaggar sakta hem på spårvagnen och tänker över dagens innehåll, som har varit så allvarligt men samtidigt haft rum för en massa trams och fniss. Det är inte dumt.

Park Hill Flats

Park Hill Flats - ett stycke 60-talsnostalgi mitt i Sheffield, älskat och hatat, alla har en åsikt. Området var en slum av små tegelhus isolerade uppe på berget sedan 30-talet innan detta då hypermoderna lägenhetskomplex byggdes 1961. Det var komplett med affärer, pubar, dagis, lekplatser, apotek och restauranger och man pratade om "Streets in the Sky", inspirerat av ett fransk projekt där ett liknande bygge hade inomhusgator. Här är dock bara en sida av gatan (vi skulle snarare kalla det loftgång kanske) kantad av lägenheter och den andra öppen mot vind, rusk och regn, så det blev just inte så mysigt. Under några decennier frodades området men under 80-talets krisår förslummades det igen. Just nu pågår ett projekt att rusta upp hela området. Frågan är om det går att vända det dåliga ryktet? Det går att läsa här om kommunens positiva framtidsplaner och där finns också länkar till andra sidor om Park Hills historia. Vill också tipsa om en intressant och personlig artikel som man kan läsa här.

Såhär är det tänkt att det ska se ut när det är färdigt

Jag gillar byggnaden, som är Europas största så kallade Listed Buildings, och promenerar ofta upp här och njuter av utsikten över stadskärnan

Sett från spårvagnsbron ner mot Victoria QuaysBlickar upp mot Park Hill från busstationen nedanför

Avslutar med en Arctic Monkeys video som innehåller många scener från Park Hill:

Wilkinsons

Detta är världens bästa affär, som bara finns i norra England vad jag vet. Det är som ett mini-ikea, eller som skrutt och jox avdelningen på IKEA precis innan kassorna som män oftast hatar men som jag tycker är det bästa stället på IKEA (jag tänker på blommor, ramar, tavlor, ljus, vaser, köksredskap, muggar, helgdekorationer och allt annat krafs som inte är helt nödvändigt men trevligt för själen). Det finns även ett mycket bra och trivsamt samt prisvärt kafe här. Samt alla möjliga skönhetsprodukter, skruvar och muttrar, papper och pennor, målarfärg, godis (Karamellkungens smågodis!) och kort av alla sorter. En vecka utan Wilkinsons skulle vara som en vecka utan helg för mej. Jag undrar hur jag nånsin överlevde utan denna affär ...

The Moor

En historisk gågata i Sheffield. Har länge ansetts som en nött och sliten plats, iallafall sedan 80-talet, och nu håller hela området på att piffas upp. Gatan har redan byggts upp på nytt en gång efter att bombats under andra världskriget, och de vackra viktorianska byggnaderna (se bild på den här sidan) har istället ersatts av ganska ful 50- och 60-talsarkitektur. Kommunen planerar nu att bygga en inomhusgalleria. Många är oroliga att charmen och marknadskulturen kommer försvinna då. Jag tror ändå att det är bra för utvecklingen i Sheffield. Man kan inte spara på saker av enbart sentimentala skäl. Jag tycker mycket om blomsterhandlaren på torget; jag köpte nästan alla blommor till bröllopsfesten här för nästan ingenting! Sen är potatismannen en favorit - stans, om inte Englands, godaste bakade potatisar. Det Sheffieldska varuhuset Atkinsons finns här och man kan göra en hel del unika fynd! The Moor är absolut värt ett besök redan nu men jag ser definitivt fram emot slutresultatet när renoveringen är färdig.

Utsikt ner mot The Moor från Fitzwilliam Street
The MoorfootMarknadsstånden på en lugn söndagTypisk 60-talskänsla och en mycket traditionell Fish and Chips shop
Det lustiga kommunhuset sett från motorvägen

Ponds Forge

Ponds Forge är ett stort gym/arena mitt i city, byggt 1991. Många simmästerskap äger rum här, och då och då också ett besök av mej. Efter att jag tvingat mej själv att träna i 45 minuter sjunker jag ner i de sköna fåtöljerna i cafeet och upptäcker förbryllat en massa andra människor sittandes på samma sätt, fast inte nyduschade och utmattade som jag, utan fortfarande i träningskläder, pillandes med Excel på sina laptops, till synes helt utan planer på att lämna sin plats. Går folk hit på lunchen och låtsas träna? Man börjar då sannerligen undra vad som händer nuförtiden. Man tar väl inte med sin laptop till gymmet?

TTYN

Igår sändes säsongsfinalen av Paris Hilton's British Best Friend. Jag satt och gapade i en hel timme. Det är bara för fantastiskt.

Efter att Paris sagt "TTYN" till ett tiotal deltagare och plutat med munnen och låtsas gråta liggandes på en divan i rosa kristallklänning och sagt "I love you, but you are just not right for me babes", befann sej i finalen tre stycken unga britter: En ex-strippa, en tjej som vill bli sångerska och Sussex killen Sam som spelar för det andra laget. För er som inte riktigt är lika hippa som Paris så betyder TTYN Talk To You Never och är inte alls fjortis utan tyder på klass och elegans. Om Paris säger TTYL så betyder det Talk To You Later och om Paris säger det så är du really hennes polare.

För att komma närmare finalisterna och verkligen få lära känna dem gjorde Paris personliga saker som att

• visa dem sina skor, som hade en egen lägenhet (varpå wannabesångerskan Emma suckade "alltså jag skulle kunna bo här inne!)
• ta med dem till en underklädesaffär och själv posera framför dem i olika outfits
• visa dem sina hundar, som också hade en egen lägenhet helt i cerise (varpå sångerskan upprepade ovanstående, helt utan ironi, vilket nu var ännu roligare)
• låta dem sitta i publiken och höra henne ge en award på en gala

Efter dessa händelser tyckte alla deltagarna att de verkligen kände Paris som person och att hon är en helt vanlig tjej liksom fast såååå himla trevlig och rik (Sam sa att vissa människor har en dröm som till exempel att bli läkare och rädda liv, men att hans dröm nu gått i uppfyllelse och om han dog nu skulle han dö lycklig, nu när han sett Paris garderob och allt). Paris tog istället hjälp av en kompis för att välja vilken av finalisterna som skulle passa henne bäst. Efter mycket om och men där bland annat Tinkerbell, Paris hund fick vara med och morra eller lukta på deltagarna och därmed visa sin åsikt om dem, valde Paris Sam. Han fick Paris telefonnummer och även höra Paris säga TTYL. Han var jättelycklig.

Paris har under hela säsongen haft exakt samma tonfall vad hon än säger. Det låter som att hon läser innantill även enkla saker att komma ihåg som "she's a bitch". Förmodligen har någon skrivit även dessa kommentarer i manus åt henne. Paris går även väldigt roligt. Hon går som man skulle gå om man ville håna hur en modell går. Mycket svajande.

Deltagarna tycker att Pais är kandast av alla kändisar och jämför henne med Princess Di. Que?

Min favoritkommentar från Paris själv var när hon kommenterade sin garderob med "jag har verkligen jobbat jättehårt för att kunna köpa alla dom här kläderna ..."

Lite synd att det är slut dock :)

The Zion Chapel

En udda byggnad bland alla moderna hus, som konstigt nog är lätt att missa om man inte aktivt letar efter den. Den ligger inklämd på en sidogata till West Street och var från början en kyrka, så småningom del av ett gigantiskt sjukhus (The Royal Hospital, nu förstört och på platsen ligger istället Tesco), sedan ett slags arkiv där sjukhusets journaler förvarades. Under första världskriget var detta en viktig plats för soldaterna som skadats i kriget eftersom avdelningarna här var till speciellt för dom. Nu är det bara en fasad - bakom den praktfulla entreen gömmer sej ett helt vanligt tegelhus som är en kontorsbyggnad. Bilder från de glada viktorianska dagarna finns här. Mycket är sej likt!

West Street

Gammalt blandas hej vilt med nytt på partygatan West Street

Klubbgatan nummer ett och gatan jag vandrar varje dag, till bussen, till jobbet, hem, ut, bort eller tillbaka. Tack vare (fast förmodligen är det en björntjänst) detta Tesco så nära hemma så har jag glömt bort hur man lever om man måste planera att gå till affären. Och att ha spårvagnen utanför dörren som går raka vägen till Meadowhall är en ständig frestelse för plånboken. Som tur är har jag ändå inte tid att åka dit så ofta.

Som bilderna visar är West Street en arkitektuell (om det är ett ord) katastrof, med en hysterisk blandning av 1700-, 1800-, 1900- och 2000-talsbyggnader. När man väl har vant sej blir det dock ganska charmigt. En del affärer som ligger här har varit levande i 200 år! Många pubar ligger i riktigt gamla byggnader. Sen finns det tacky lila hus med gräsliga klubbar som The Bedroom, som jag inte ids ta kort på delvis för att jag skäms (och vill förtränga alla besök av även om möhippan var rolig - jag hade diadem med rosa antenner, så nog ordat om detta).

Här kan man få sej en virtuell tur i Sheffields nattliv om någon så önskar och även se mer utav West Street.

St Patrick's Day!

Aktiviteter som Sheffields kommun bjuder på under St Paddy's Day

Sankt Patrik är Irlands skyddshelgon och idag firas hans minne samt Irland i största allmänhet och Guinessdrickande i synnerhet. Det är Irlands nationaldag och helgdag här i England. Man skulle kunna säga att Guinessdrickande uteslutande, faktiskt, är det man ägnar sej åt idag, till ljudet av irländsk folkmusik.

Detta tält sattes upp för en vecka sen mitt på den största promenad shopping-gatan i Sheffield och här kan man alltså sitta mitt på blanka förmiddagen och tycka om Irland. Man ska helst vara klädd i grönt också, Irlands färg. Om lite olika sorters firande kan man läsa här.

Happy St Paddy's Day!

Barker's Pool

Det stora torget mitt i city mellan Division Street och Fargate i olika skepnad:


City Hall med ett filminspelningsteam på trappan - bussen är gullig!


I kvällssken under snöfall


Utsikt tvärs över torget mot Division Street


Första Världskriget Memorial med vallmokransar till de stupades minne i jultid


John Lewis Varuhus en vinterkväll


Sheffield Water Works, bara fasaden är kvar till vad som nu är en pub

Torget fick sitt namn på 1400-talet då en Mr Barker anlade en pool här. Senare anlades en vattenreservoar och en modernare vattenpump. Nuförtiden finns här bara fontänerna som påminnelse om gamla tider. Det är alltid en härlig atmosfär på torget och jag ser det dygnets alla tider, från arla morgon på väg till bussen till sena kvällar i nattklubbsvimlet när hamburgergubben kommer hit och slår upp luckorna till sin lilla kiosklastbil. På helgerna är det ofta gatumusikanter som spelar och så fort vädret tillåter sitter folk och äter, umgås och solar på trappan till City Hall. Och i jultid är det här som en kändis varje år tänder stadens juleljus.

En av Sheffields bästa platser.