En extra sekund

Jojomänsan, så är det. Här på denna ö, kommer det tilläggas en extra sekund innan tolvslaget imorgon på det första stället i världen. I Sverige kommer detta ske en timme efteråt, ja fast egentligen är det samtidigt, fast på olika tider (tid är alltid väldigt krångligt, eller hur? och då har jag inte ens nämnt atomur ännu). 23:59:59 kommer bli 23:59:60 innan det tickar till 24:00:00. Visst är det underligt? Fenomenet kallas skottsekund och beror på att jorden alltid ska krångla till det, och har sin alldeles egna tid, och inte tid som vi människor har skapat. Om vi inte hjälpte till att backa tiden skulle dygnet sakta men säkert skjutas framåt och dygnets tider bli ologiska; solen skulle till slut gå upp på natten.

Ja, jag ska då nämna detta med atomur. Det är det exaktaste ur som finns och mäter just atomer, hur dom svänger. Redan här blir det lulligt. Jag antar att atomerna svänger för att jorden roterar. Jag antar att det är vilka atomer som helst som man mäter? Det står det inget om. Kan man mäta atomerna i mina tofflor jag har på mej? Tydligen så roterar dock inte jorden i en lika konstant hastighet som atomuret hoppas. Därför måste vi hjälpa tiden.

Flera autistiska nyår har jag firat i mina dagar. Autism innebär ofta att man har svårt att få begrepp om tiden. Tiden är just bara tiden på klockan, sekunder och minuter. Det gör ingenting att vänta, för väntetiden är utan begrepp. Det är klockslaget som är viktigt. Jag fick en gång frågan varför nyår firas på olika tider runt om i världen. Jag svarade att natten kommer vid olika tider på grund av jordens lutning mot solen och hur den snurrar. Men varför är det just klockan tolv, och varför är det klockan tolv just här, precis nu? Jag tror jag svarade med att fixa lite mer mat i köket. För visst är det konstigt? Och det är kanske inte så konstigt att ha en autistisk syn på tid.

Vi som förstår att tre timmar är en lång tid, som kan ändra tider hur vi vill utan att få ångest, vi som tänker mer filosofiskt, visst tänker vi oss att tiden går framåt, mot någonting, ja man ser det ju tydligt, man blir äldre, möblerna omkring en slits ut, kläderna blir noppiga. Man ser tidens gång. Och det är kanske det enklaste sättet att se det på. Precis som man ofta ser ordet utveckling som positivt. Det är det ofta inte alls. Men det skulle störa oss väldigt om vi tänkte för mycket på det. Tiden har egentligen ingen riktning. Tiden är flerdimensionell. Det som får oss att tro att tiden har en riktning är just förhållandet mellan ordning och oordning, mellan nytt och slitet, att det som är fysiskt förstört inte kan sättas ihop igen. Det är tidens sanning, och egentligen ganska deprimerande.

Ytterligare skrämmande ting: Ingen vet när tiden började. Och ingen vet om den slutar.

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid för att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn
en tid att avstå från famntag
en tid att skaffa, en tid att mista
en tid att spara, en tid att kasta
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala
en tid att älska, en tid att hata
en tid för krig, en tid för fred.

Pred 3:1-8

Och uppenbarligen finns det också, tid för en extra sekund. Och kanske finns det tid för en evighet.

Med min extra sekund ska jag studsa extra mycket in i det nya året. Ni slipper iallafall räkna 7-6-5-4-3-2-1-1 imorgon, för den extra sekunden anländer klockan 01 hos er. Det måste jag försöka komma ihåg!