Förorten

Jag är så förtjust i alla små lokala centrum med butiker som finns överallt i Sheffield. Inhysta i vanliga småhus med lägenheter på övervåningen. Inga tillbyggda köpcentrum i plåtlådor med identiskt utbud som i svenska förorter. Jag tycker att det är så intressant hur olika Sheffields och Stockholms förorter är. Här finns det knappt ett enda höghus, trots att det är så mycket folk, och en så liten ö. I Sverige är de större än störst, förortskomplexen. Med enorma ytor av gräs och skog runtom och inga kommunikationer mellan förorterna, bara in till stan. Hur tänkte de? Jag rekommenderar boken I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra. Många gånger reflekterar författaren över hur bökigt det är att åka från Tensta till Kista med bil/buss/tunnelbana, när man kan gå rätt över Järvafältet och det egentligen ligger så nära. Någon lokalpolitiker tror att det kan vara farligt att länka ihop två olika förorter. Varför var för dumt för att förstå. En svindlande insikt är att en del av förorterna inspirerats av fascistisk arkitektur där det fanns ett intresse av att kunna utesluta och stänga in människor som ett led i att utöva makt. Göra det svårt för människor att mötas och samlas. Här har jag gått i alla år och skyllt på vänstern. När jag besökt riktiga kommunistförorter i Tjeckien har jag slagits av att de är både trevligare och mänskligare än Stockholms. Ju mer jag tänker på det, ju mer är Sverige ett verkligt häpnadsväckande land.