Jag sitter här i soffan och förbereder mej. Dörren till trädgården står på glänt och grönskan riktigt pressar sej in, den har virat sej runt hela huset. Runt verandan växer kaprifol. Det är mest mulet men varmt. Jag har en ledig helg, två hela dagar i sträck. För första gången på en och en halv månad har jag kunnat sova till 9.30. Jag tänker ändå lite på jobbet. Pratar snabbt med en kollega om ditt och datt. Maken kommer in och står bredvid och lyssnar intensivt en stund. Jag förstår att han försöker utreda om det rör sej om någon kris igen och jag måste rusa iväg, och min sheffieldska har han svårare för än svenska så det är inte så lätt. Efter en stund går han ut och när jag är klar hittar jag honom i vardagsrummet dit han stängt dörren och sitter och trycker som en rädd, men ganska sur liten skogsvarelse. Jag ska inte jobba, säger jag. Han lyser upp. Vad ska vi då göra? Mina första tankar är att sova och städa och vårda min förkylning - detta att vara hemma och vara sjuk och läsa tidningar och ta heta bad är makalöst lyxigt jämfört med att mata kroppen full med paracetamol och köra på som vanligt. Fast det är klart, en sväng till bageriet för inköp av tårta vore inte dumt. Jag förbereder mej på att fylla 30, nämligen. Vart tog alla åren vägen?
4 kommentarer:
Låter alldeles väldigt klokt med en sväng till konditoriet:-). Åh kaprifol hade jag gärna svämmats över av i stugträdgården på landet, grannarna ringde och berättade av vi hade så otroligt mycket kantareller på tomten, haha, får se om de är kvar tills vi kommer dit, när det nu blir. Sköt om din hälsa så bra du kan och hoppas förkylningen snabbt går över, puss hjärtat mitt. Och telefoner stressar verkligen, särskilt de där som är kopplade till akutverksamhet, vet.
Text finns här http://denenskildemedborgaren.wordpress.com/gas-texter/hagmans-konditori/du-kan-bli-nat/
Jag vilar så mycket jag kan idag :)
Ja! Konditoriet är det minsann inget fel på så dit måtte du gå :)
Trillingnöten: Absolut en god ide :)
Skicka en kommentar