tisdag 14 augusti 2012

Snurra min jord

30-årsförkylningen har inte blivit bättre, men sämre har den blivit. Såhär i efterhand var det kanske inte så smart att gå promenad igår, särskilt inte den sista biten uppför den av Sheffields sju kullar som vi bor på. Jag var alldeles genomblöt när jag kom hem. Vaknar med hög feber, yrsel, värk i hela kroppen, förkylningsblåsor och illamående att lägga till snuvan och halsont. Yrseln är så stark att jag inte kommit ur sängen hittills. Det stressar mej ännu mer att vara sjuk. Maken säger uppmuntrande att jag iallafall inte är ljusgrön i ansiktet längre. Alltid något!

Något annat som muntrar upp är att min kära vän på andra sidan Nordsjön nyss fått ett litet mirakel efter lång väntan. En dotter, äntligen!

4 kommentarer:

annannan sa...

Ofta är det bättre att bli rejält sjuk för att kunna bli rejält frisk, mycket bättre än att gå och dra på något halvdant i veckor som det ofta blir när man har svårt att släppa jobbet. Bättre på alla fronter än att du går på jobbet och smittar andra och ändå inte riktigt orkar sköta ditt.

God bättring!

Saltistjejen sa...

Krya på dig!!
och så underbart med din väns mirakel! :-)
kram!

Steel City Anna sa...

Annannan: Tack! Detta måste vara nån ny influensavariant för i år. Hoppas på att yrseln ska gå över iallafall.

Saltistjejen: Ja, det var verkligen en glad nyhet!

Trillingnöten sa...

Det är så himla lätt att vara efterklok! Ja, faktiskt är jag nog proffs på det. Väldigt efterklok är jag :) Krya på dig! :)